Det var ingen vanlig lördagskväll då Will Hoge från Nashville gästade Blackbird med sitt band. Det var också Halloween samt Alla helgons dag, som i år sammanföll men inte ska förväxlas. I grann-lokalen, Katalin, spelade Marky Ramone´s Blitzkrieg och på Katalins bakficka spelades musik av Thin Lizzy av bandet Fat Lizzy. Fullt ös alltså i ett dimmigt Uppsala. Will Hoge’s spelning som var mitt val denna afton var mycket varierad och omväxlande.

Spelningen inleds av Will Hoge ensam på scenen med sin akustiska Martin-gitarr. Jag slås direkt av vilken fin och stark röst han har. Rösten framträder också bäst i de lite lugnare låtarna och har tyvärr en tendens att dränkas lite (trots att rösten är kraftfull) när bandet går på för fullt. Bandets sättning är lite annorlunda denna kväll än tidigare under turnén, som imorgon avslutas på Debaser Nova i Stockholm. Will Hoge berättar att han saknar sin familj och längtar hem, kanske också lite extra denna Halloween-kväll, då han fått foton från sina söners firande. Både den ordinarie keyboardspelaren och trummisen har redan varit tvungna att åka hem så man har lånat in en belgare på Keyboards samt den svenska trummisen Filip Olofsson. Båda två gör fina insatser utan att ha hunnit repa nämnvärt med Will Hoge och hans ordinarie gitarrist och basist.

Will Hoge är en mycket bra låtskrivare och variationen i hans digra produktion är stor. Hans debutalbum ”Carousel” gavs ut redan år 2001. Det finns alltså en hel del att välja på från en 25-årig karriär med femton utgivna album. Det blir således en mycket omväxlande spelning vi får uppleva på Blackbird, också med olika kombinationer av musiker på scenen vid olika tillfällen. Allt från Will Hoge solo till fullt ställ med hela bandet. Hoge gör också en fin ballad endast kompad av pianisten. Han sätter sig vid ett annat tillfälle vid pianot själv och kompas på mandolin av gitarristen i den fina ”All The Pretty Horses”. Under flera av de mer rockiga låtarna påminner musiken stilmässigt om John Mellencamp och även i viss mån Bruce Springsteen. Vid något tillfälle kommer jag också att tänka på band som The Allman Brothers och Little Feat.

Jag kan inte nog understryka hur fantastiskt det är att uppleva artister som Will Hoge på ett ställe som Blackbird med god mat och dryck i en varm och härlig atmosfär. Konserten hade kunnat vara ännu bättre om Will Hoges röst hade legat lite högre i ljudmixen under de rockigare låtarna, men som helhet en mycket bra konsert med en artist som borde vara betydligt mer välkänd för den svenska publiken.