”Nu kan jag dö lycklig!” utbrister en man i toalettkön efter Marky Ramone’s Blitzkriegs spelning på Katalin i Uppsala 31 oktober 2026. ”Jag föddes samma år som de lade av”, fortsätter han ”och har fattat att jag aldrig kommer att få se dem, men nu har jag nästan gjort det.” Efter drygt en timme med Ramones-klassiker bär jag ett leende, ett leende som inte blir mindre av den unge mannens entusiasm.

Den väldigt produktive H. Self (Henric Hammarbäck) har precis släppt en ny skiva, ”Vet hut!”. Detta firades torsdagen 22 oktober med en releasespelning med fullt band i Slaktkyrkan i Stockholm. Inför en entusiastisk publik framfördes både alldeles nya och lite mindre nya av de historier från skuggsidan H. Self gjort till sitt signum. ”Vet hut!” är H. Selfs fjärde fullängdare på två år och är ytterligare ett styrkebesked. Utöver dessa skivor kan man säkert fylla en skiva med alla udda singelspår och samarbeten som kommit under denna korta tid. 

På Fasching får de clairs lågmälda och nära sånger större kraft utan att förlora sin sårbarhet. Ett imponerande tajt band låter musiken växa långt bortom studioversionerna, inte minst när publiken bryter ut i mäktig allsång under *The Man*. Kvällens känslomässiga höjdpunkt kommer när Annika Norlin överraskande kliver upp på scenen för den gemensamt skrivna duetten *twenty seven* som blir ett vackert och tröstande möte som lämnar få ögon torra.

Ett utsålt Debaser Strand, en publik som sjunger med i nästan varenda textrad och Junior Brielle som firar sitt nya album Nya känslor med en konsert fylld av energi och spelglädje. Trots en stundtals dov ljudbild blir det en kväll där samspelet mellan bandet och publiken står i centrum. När Gabriel Röhdin eldar på publiken inför extranumret Love är allsången så mäktig att taket nästan tycks lyfta.