Rebecca Tilles släppte sitt andra album ”Fifty Fifty” för en dryg vecka sedan. Ett album som verkligen är fifty fifty, eftersom sida 1 är på engelska och sida 2 på svenska.
Rebecca Tilles växte upp i norra Uppland men har också bott på den amerikanska västkusten och även en längre tid i New York City. Med en pappa från Kalifornien och mamma från Uppland så har Rebecca förstås båda språken. Sida 1 på vinylutgåvan är på engelska och sida 2 på svenska. De olika språken sätter verkligen prägel på låtarna. Att först lyssna på engelska och sedan vända på skivan för att höra låtar på svenska blir faktiskt lite som att lyssna på två album. Jag tycker inte om när artister blandar låtar på svenska och engelska, men att göra på det här sättet är riktigt bra.
Rebeccas röst låter inte likadant på engelska och svenska, jovisst själva rösten är densamma såklart, men karaktären i rösten är annorlunda på de två språken. Kanske det märks ännu tydligare när en person som Rebecca behärskar båda språken till fullo. Vad jag menar är att det finns ingenting som skvallrar om att Rebecca är svensk när hon sjunger på engelska. Det är kanske därför jag upplever då två sidorna som extra mycket olika?
Av den engelskspråkiga sidans fem låtar har Rebecca skrivit tre. ”Butterfly” är skriven av Emily Frembgen och ”Bottom Shelf” av Daniel King. Båda lärde Rebecca känna på Open Mic scenen i NYC. På tal om låten ”Bottom Shelf” så låter Rebecca Tilles som en klassisk amerikansk country-sångerska. Låten och hennes sång får mig att tänka på Patsy Cline.
Rebecca Tilles har en mycket behaglig och skön röst överhuvudtaget. Hon är också en bra låtskrivare. Både texterna som ofta berör relationer och musiken är mycket välkomponerad.
Det är riktigt bra musiker som medverkar på albumet också. Tristan Marie spelar fiol, Jim Base elgitarr, Linnéa Wetterbrandt på klaviatur, Mats Gustafsson på bas och Daniel Göranson på trummor. Produktionen är mycket snygg och har värkts fram av Rebecca och bandet tillsammans. Ruben Engzell på Studio Skutan har skött inspelning och mixat albumet. Dessutom är ju det viktigt hur ett album paketeras. Johan Bergmark har fotat det snygga omslaget så det kunde inte bli bättre.
Fifty Fifty är ett album som bara blir bättre och bättre för varje lyssning. Jag tycker också att den olika karaktären på de två olika språken tillför något extra.