”Nu kan jag dö lycklig!” utbrister en man i toalettkön efter Marky Ramone’s Blitzkriegs spelning på Katalin i Uppsala 31 oktober 2026. ”Jag föddes samma år som de lade av”, fortsätter han ”och har fattat att jag aldrig kommer att få se dem, men nu har jag nästan gjort det.” Efter drygt en timme med Ramones-klassiker bär jag ett leende, ett leende som inte blir mindre av den unge mannens entusiasm.

Alla originalmedlemmarna i Ramones är nu döda. 74-årige trummisen Marky Ramone är dock i livet och han blev första gången medlem i bandet redan 1978 och var totalt sett med i bandet under en majoritet av de år bandet existerade. Han turnerar sedan länge med sitt band Marky Ramone’s Blitzkrieg och spelar Ramones-låtar. Vad de andra tre medlemmarna i bandet heter framgår inte i marknadsföringen inför giget och kanske spelar det ingen roll. De är substitut för Joey, Johnny och Dee Dee Ramone och de gör det bra.

Katalins stora sal är nästan fullpackad denna kväll. Det är trångt, svettigt och publiken är entusiastisk. Lite som det kanske var på CBGB’s i New York när det begav sig. Med andra ord idealiska förutsättningar för riktig rock’n’roll. Det blir också en livgivande urladdning när Marky Ramone och bandet går på scenen. De avverkar ca 30 låtar på 70 minuter och det är ett jädra ös. Mellansnacket är nästintill obefintligt, låtarna går in i varandra och det är nästan bara hits. Ja, ska man sammanställa en samling med Ramones största hits och bästa låtar, då kunde man kopiera den här låtlistan rakt av.

”Beat on the Brat”, ”Sheena Is a Punk Rocker”, ”I Wanna Be Sedated”, ”The KKK Took My Baby Away”, ”Pet Cemetery” och ”Blitzkrieg Bop” är bara några av de låtar de hinner med. Marky Ramona sitter mest bakom sitt trumset. Det enda som överhuvudtaget indikerar att han är stjärnan är när han inför extranumren ställer sig mitt på scenen och vinkar åt publiken.

En suverän kväll, en mestadels fantastisk publik och det närmaste att se Ramones jag lär komma. Fast när Ramones fortfarande var verksamma, viftades det inte med mobiltelefoner i publiken. Det hade Joey Ramone inte alls känt igen, om han plötsligt skulle återuppstå. Mycket annat hade han dock känt igen.