Det är ju alltid spännande när gamla favoriter gör nya skivor. Doobie Brothers senaste är en sådan. Även om den är ganska bra så är det ju långt ifrån deras storhetstid på 70-talet.

På det här albumet är åter Michael McDonald med, nu tillsammans med Tom Johnston, Pat Simmons och John McFee. Det är härligt att höra hans sköna stämma igen. Med tre sångare och tillika tre låtskrivare, McDonald, Johnston och Simmons så blir det stor variation på låtarna. Trots att de är tre bra sångare så tar de lite hjälp av den underbara Mavis Staples på titelspåret. Det ligger nog lite i tiden att ha med lite gästartister. Mick Fleetwood, Jake Shimabukoro och Henry Kapono medverkar också på den avslutande ”Lahaina” som Simmons och McDonald skrivit tillsammans med producenten John Shanks. Ett riktigt bra album, men som sagt långt ifrån bandets glansdagar. Jag såg dem live på konserthuset i Stockholm 1977 tillsammans med brorsan. Det var verkligen under deras glansdagar!