”Jag är född i London, och kommer att dö i London. Såvida det inte händer något här i Uppsala eller på någon annan plats de närmaste dagarna. Vad vet man!”

Den lätt lakoniske Bernard Butler står stadigt i sitt ironiska britpop-arv när han själv med hjälp av två gitarrer, en akustisk och en elektrisk, guidar oss genom hans musikaliska resa, från 90-talets Suede till hans senaste album, ett samarbete med Norman Blake från Teenage Fanclub och James Grant från skotska Love and Money.

Lite skör och ensam ser han allt ut vara på Katalins stora scen, och visst hade ett band lyft upplevelsen ett par snäpp. Men Butler är en omvittnat skicklig gitarrist som förmår att fylla tomrum med sitt subtila fingerspel där han mellan varven tar hjälp av loop-pedaler. Det märks att Pentangles Bert Jansch är en av hans stora förebilder, och med den knappa musikaliska inramningen får flera av låtarna under kvällen oundvikligen en brittisk folkton i samma anda.

Vi får även höra ett par av låtarna från samarbetet med Jesse Buckley som resulterade i ett av 2022 års bästa plattor: For All Our Days That Tear The Heart. Rekommenderas varmt till den nyfikne.

Butler överraskar med att vara en bättre sångare live än vad som kommer fram på hans album, där det kan bli lite anonymt ibland. Han excellerar även i mellansnacken, verserat rå och häcklande både mot publiken och sig själv helt enligt den brittiska traditionen.

Butlers musikaliska karriär sträcker sig över flera områden och han har länge varit en efterfrågad producent och samarbetspartner, vilket säkert bidragit till att soloäventyret fått stå tillbaka. Man anar en uppdämd längtan till att möta publiken på mindre intima scener när han på slutet av konserten hyllar ställen som Katalin och förbannar de stora arenorna och dyra biljetterna som dränerar både de alternativa scenerna och publikens ekonomi.

Ikväll spelar Bernard Butler på Bar Brooklyn i Stockholm.