Att gå på konsert med HAAKS är som att öppna en påse Gott & Blandat – man vet att det kommer vara en salig blandning av favoriter, överraskningar och något för alla smaker. Under fredagskvällen levererade bandet en musikalisk smakresa som både väckte nostalgi, lockade till skratt och dans på Västerås Kongress.
HAAKS har funnits sedan 1993 och bildades av bröderna Johan och Jonas Hakeröd som då var sexton respektive arton år gamla. Men det var först under pandemin som jag upptäckte bandet när dom levererade livekonserter utan publik på Facebook en gång i veckan. I över fyra år har jag väntat på att få en chans att se dem och när Västerås dök upp på deras turnèplan var det aldrig någon tvekan.
Från första stund märktes det att HAAKS är ett sammansvetsat och professionellt band som har roligt när dom spelar. Johan Hakeröd levererade stark sång och gitarrspel med glimten i ögat, hans bror Jonas Hakeröd stod för stabilt basspel till synes med en ”räv bakom örat” och blockflöjten gömd någonstans på scenen. Keyboardisten Mattias Andersson och Roger Christensson på trummor har varit med sedan 2002 och Mattias ger musiken liv och ”rätt” ljudbild oavsett vad som spelas. Roger som denna kväll är lite placerad bakom de övriga på den lilla scenen sköter trummorna och hjälper till med stämsång.
HAAKS styrka ligger inte bara i teknisk skicklighet, utan också i förmågan att skapa en varierad och överraskande repertoar. Ett särskilt ögonblick som få i publiken lär glömma var när Jonas Hakeröd plockade upp sin flöjt och spelade introt till den svenska polskan “Byss-Kalle” – för att sedan, lämna över till Henrik Olsson, det senaste tillskottet i bandet – och dessutom kvällens födelsedagsbarn.
Henrik briljerade flera gånger om under kvällen. Två av kvällens verkliga höjdpunkter var när Johan sjöng och Henrik levererade ett innerligt gitarrspel i Gary Moores “Still Got the Blues” och sedan sjöng en stark tolkning av Josh Grobans “Anthem”. De känslosamma framförandena fick välförtjänta applåder och ovationer från publiken.
De lekfulla övergångarna mellan genrer fortsatte under hela kvällen: vad sägs om Elton Johns discoklassiker “Crocodile Rock” och Pink Floyds mäktiga “Another Brick in the Wall”? – tempoväxlingarna var lika oväntade som underhållande.
Till en början satt publiken bekvämt i sina stolar vid de uppdukade borden framför scenen medan ”barpubliken” stod lite längre bak, kanske lite avvaktande inledningsvis. Men när konserten nått sin mittpunkt hade stämningen förändrats fullständigt – stora delar av den sittande publiken samlades framför scenen och dansade med glädje. HAAKS har återigen lyckats, med sitt sväng, sin charm och sin publikkontakt, förvandla en sittande publik till ett dansgolv av glada själar som fick höra hits som exempelvis Shut up and dance, Maniac och Walking on Sunshine.
Tempot skruvades upp rejält mot slutet, och bandet rundade av kvällen med två tunga extranummer: AC/DC:s “You Shook Me All Night Long” och Chuck Berrys odödliga “Johnny B. Good”.
Sammanfattningsvis blev kvällen med HAAKS på Västerås Kongress en musikalisk påse Gott & Blandat – där varje låt var en ny smak, varje inslag ett nytt överraskande innehåll. Oavsett musiksmak fanns det något att älska. Och precis som med den där påsen man aldrig riktigt vill ska ta slut – ville man att den här kvällen skulle fortsätta lite till.
Bland kvällens gäster fanns två damer som berättade att de aldrig tidigare hört talas om HAAKS. De hade bokat kvällen som en av sina många spontana utflykter – och visste inte alls vad de hade att vänta. Jag sa självsäkert att ”ni kommer att gilla den här spelningen”. När sista tonen klingade ut och publiken började bege sig hemåt, vände de sig mot mig med stora leenden och gav mig varsin stor tumme upp. Det säger egentligen allt.