Vädrets makter var verkligen på festivalens sida denna andra och tillika fantastiska afton. Först fick vi höra sopranen Alva Olsson som följdes efter Luthando Qave med sin vackra baryton-röst. Sist men inte minst festivalens huvudattraktion Kubas Mozart, latinjazz-legendaren Chucho Valdés med sin Royal Quartet.
Det blev en helt perfekt junikväll och fantastisk musikupplevelse när Music in The Gardens andra kväll gick av stapeln i Uppsalas anrika Botaniska Trädgård. Bara platsen, Orangeriets vackra borggård är magisk i sig. Klaus Pontvik som leder festivalen öppnade förstås upp även denna andra kväll och välkomnade besökarna.
Kvällens första artist var den unga sopranen Alva Olsson som mottagit Anders Walls Giresta-stipendium 2025. Den nu 94-årige Anders Wall satt dessutom på första bänk. Solen lyste upp hela scenen när Alva klev upp iförd en röd klänning. Hon lyste själv som en sol och strålade med värme till publiken. Hon sjöng några stycken med sin vackra och förtrollande röst och ackompanjerades förtjänstfullt av pianisten Michael Sikich.
Även nästa artist, den sydafrikanske världs-barytonen Luthando Qave ackompanjerades av Michael Sikich. Luthando presenterde honom som sin ”dance-partner”. Efternamnet Qave uttalas med ett klickande ljud i början lärde han oss när han presenterade sig. Iklädd en afrikansk skjorta med gul botten så sken Luthando minst lika mycket som Alva. Med stor scennärvaro och publikkontakt presenterade han de olika delarna av sitt framträdande.
Vi fick höra musik ur musicals då han inlevelsefullt sjöng ”Old Man River” och ”If I Were A Rich Man”. Han fortsatte med några sydafrikanska sånger på två av de elva officiella sydafrikanska språken, Zulu och Xhosa. Sedan bjöd han på operaarior. Toreador-sången ur Bizets opera Carmen följd av Figaro´s aria (Largo al factotum) ur Rossinis Barberaren i Sevilla.
Det blev varmt för Qave i solens varma sken. Som sa att det kändes som att klättra uppför ett berg efter att han avslutat stycket. Han fortsatte sedan med ett par känslofyllda American Spirituals, ”Motherless Child” och ”Swing Low Sweet Chariot”. Därefter ett stycke av den spanska kompositören Moreno Torroba innan han avslutade med ”Till Havs”. Om man slöt ögonen, var det nästan så att man kunde tro att det var självaste Jussi Björling som stod på scenen. Publikens ovationer var stora! Med en blomsterkvast, som Pontvik räckte till honom, i högra handen, avslutade han med att sjunga en sång med klick-ljud som kort och gott kallas just klick-sången. Det var ett fantastiskt framträdande av Luthando Qave.
På detta följde en rast. Publiken fylldes också på med många som kommit bara för att se kvällens och festivalens huvudattraktion, den legendariska kubanska pianisten och latinjazz-mästaren, Chucho Valdés. Den reslige 83-åringen möttes av ett jubel när han tillsammans med sitt band Royal Quartet, bestående av förutom Valdés, José A. Gola på kontrabas och fem-strängad el-bas, Roberto Jr. Vizcaino Torre på en arsenal av slagverk samt Horacio ”El Negro” Hernández på trummor, klev upp på scenen.
Redan från de inledande tonerna av ”Congadanza” så leker Valdés långa pianofingrar över den ståtliga Steinway-flygelns tangenter. Fingrarna liksom dansar på ett helt magiskt sätt. Att han fortfarande har en sådan fingerfärdighet och enastående rörelseförmåga i sina händer och fingrar är bara det imponerande. Slagverkaren Roberto Jr. Vizcaino Torre och Horacio Hernández bakom trummorna har ett otroligt samspel. deras glada miner är smittande och de ler och tittar mot varandra på ett uppskattande sätt. De bildar tillsammans med José Golas på bas en av de absolut bästa rytmsektioner som jag upplevt.
Chucho Valdés släpper fram de andra musikerna i flera solopartier. José Golas spelar både på en fem-strängad el-bas och på en kontrabas. Han gör fina solon på båda. Ibland låter det nästan som giganten Jaco Pastorius. Chucho Valdés hyllar sin far Bebo Valdés som bodde i Sverige under många år. Både släkt och vänner finns i publiken och han blir riktigt rörd.
Vi får bland annat höra Chick Coreas fina ”Armando’s Rhumba” och ”Mozart a la Cubana”. Valdés berättar att han som 9-åring spelade sin första konsert och då spelade han Mozart. Nu har han komponerat ett Mozart-influerat stycke med kubanska rytmer. Man vill aldrig att denna underbara spelning ska ta slut, men det gör den förstås. Chucho Valdés Royal Quartet, som verkligen lever upp till sitt namn hyllas av en jublande publik som inte vill sluta klappa.
Vilken minnesrik och fin festival, denna den femte upplagan av Music in The Garden blev. Kulturen jobbar ofta i motvind och är förstås beroende av publiktillströmning speciellt denna typ av festivaler med ”smal musik” men också musik av yppersta världsklass som jag tror att väldigt många skulle uppskatta. Jag hoppas att Klaus Pontvik och hans medhjälpare kämpar på så att Music in The Garden kommer tillbaks 2026. Det är något alldeles enastående!