Den första kvällen av festivalen Music in The Garden bjöd på en kväll av stor musikalisk mångfald och bredd. Violin-virtuosen Leticia Moreno och hennes ensemble inledde kvällen som sedan avslutades av piano-mästaren Robert Wells med sin trio och sånggruppen The Vocalettes.
Borggården till Orangeriet i Uppsalas Botaniska Trädgård är en unik plats. Det är femte gången som Klaus Pontvik och hans team anordnar den fantastiska två-dagars festivalen i denna vackra omgivning. Hela den Botaniska Trädgården prunkar av grönska denna vackra försommarkväll i juni.
Klaus Pontvik, som dessutom fyller år, kvällen till ära, inleder festivalen och hälsar kvällens första artister upp på scenen. Stjärn-violinisten Leticia Moreno från Spanien i sällskap av Claudio Constantini från Peru på bandoneon (ett litet dragspels-liknande instrument) inleder. De spelar först kammarmusik av Bach. De två skickliga och samspelta musikerna följer varandra väl. Om man blundar så skulle man kunna tro att det vore fler musiker än de två på scenen. Efter ett tag blir de också fler, då de får de sällskap av den franske pianisten Ismael Margain och Uxia Martinez Botana från Spanien som spelar kontrabas. Kvartetten som bland annat spelar musik av Villa Lobos gör det med stor inlevelse, glöd och passion. Leticia Moreno får fram fantastiska toner på sin violin och hon spelar så att man ser trådar av tagel hänga från stråken. Uxia Martinez Botana imponerar också med sitt utrycksfulla spel med på kontrabasen. Hon spelar både med och utan stråke med en stor inlevelse. De avslutar med med det vackra stycket Oblivion av Piazzolla. En koltrast stämmer in med sin vackra sång och tiden står stilla i ett underbart ögonblick.
Kvällens andra akt är den mästerliga pianisten Robert Wells som tillsammans med sina följeslagare Lars Risberg på bas och Roine Johansson på trummor, efter en paus, intar scenen. Robert Wells börjar med att uttrycka sin glädje att få spela på en så vacker plats, men också att flygeln på Scenen är en mycket fin Steinway model D. De tre tar oss med på en resa genom ett landskap av musik av alla de slag. De får också sällskap på scenen av sångtrion Vocalettes där Robert Wells fru Maria Wells ingår. Hon kommer också att sjunga solo vid flera tillfällen under kvällen. Robert Wells är inte bara en fantastisk pianist han är en underhållare av rang också. Publikkontakten kan inte bli bättre. Hans mellansnack är lediga, fyndiga och roliga. Robert Wells är verkligen en glädjespridare. Det märks att Lasse Risberg och Roine Johansson har spelat mycket tillsammans med honom under många år. De är båda också väldigt allsidiga musiker som lätt följer Wells i svängarna.
The Vocalettes (Maria Wells, Hanna Wanngård och Pernilla Cowan) är också stora glädjespridare med sina färggranna kläder, en stark scennärvaro, stor publikkontakt och fin sång. En man som heter Staffan, på första raden får uppleva lite närmare publikkontakt då de tre kliver ner från scenen och väljer ut honom som sin ”Klas Göran” i sången som Lill-Babs sjöng en gång. Vi får följa med Robert Wells Trio, ibland tillsammans med Vocalettes på sång och vid några tillfällen Maria Wells på solosång, på en resa genom musikens förlovade land. Allt från Chopin och Grieg till medleyn kring musik av Lill-Babs, Lasse Berghagen (då vi förflyttas till Allsång på Skansen), Swing it Magistern (Alice Babs), Jag tror på sommaren (Mats Olin) och mycket mer. Maria Wells hyllar både Celine Dion (som Robert spelat med) samt Patsy Cline med fin sång. En höjdpunkt för mig är när trion spelar Bobbie Ericsons otroligt fina ”Utskärgård”.
Lasse Risberg får riva av rock-rökaren ”Long Tall Sally” och visar att även han är en bra sångare. Jag har inte heller nämnt att Robert Wells också står för fina sånginsatser under kvällen. Robert Wells är verkligen den perfekta underhållaren som bjuder på intressanta och roliga mellansnack från en lång karriär och han har verkligen spelat med så många. Hans nestor Charlie Norman förstås, men också storheter som Svend Asmussen. Avslutningen blir magnifik. Robert Wells inleder med att de ska spela musik av en annan pianist som han ser upp till och har gjort sedan Hep Stars tiden (”det ser ni väl på min frisyr”). Det är förstås Benny Andersson han syftar på. Sedan får vi höra ABBA:s ”Thank You For The Music”, som också blir en födelsedags-hyllning till Klaus Pontvik, samt en rungande version av ”Waterloo”.
Vilken fantastisk kväll det blev och snacka om musikalisk mångfald. Ikväll bjuder Klaus och hans medarbetare oss på ännu en festival-kväll. Den börjar med en ”Rising Star”, sopranen, Alva Olsson. Hon följs av ännu en fantastisk röst, när baryton-sångaren Luthando Qave kommer att sjunga operaarior, romanser och sånger från sitt hemland, Sydafrika. Festivalen avslutas sedan med Latinjazzikonen Chucho Valdés från Kuba och hans Royal Quartet. Det kommer att bli fantastiskt och väderprognosen är ännu bättre än igår inför kvällen!