The Virtues med Kent Wennman som gästartist hyllade Neil Young ute på Katalins mer eller mindre fullsatta terrass. En mycket fin augustikväll att minnas i november då Neil Young fyller 80 år.
Uppsalas kulturhjälte, Kent Wennman, är nog för de flesta känd som en förnämlig Elvis-tolkare. Han är dock också ett stort Neil Young fan. Kent inledde kvällen med tre låtar som inte tillhör Neil Youngs mest kända ”Pardon My Heart”, ”Love is a Rose” och ”New Mama”. Kent sjunger kraftfullt med mycket inlevelse. Hans snygga gitarrspel, på den fint ”patina-slitna” akustiska Guild-gitarren, imponerar verkligen.
The Virtues, alltså Per Berkvist på sång och gitarr, Per ”Flamman” Westling på gitarr och sång, Fredrik Moberg på bas och sång samt Jesper Andersson på trummor kommer sedan in på scenen. Kent stannar kvar och sjunger ”Vampire Blues” uppbackad av bandet. Det blir ett skönt tung-gung.
The Virtues bildades redan 2003 och har spelat in flera album med eget material. De har också turnerat bland annat i Europa och USA. Det är alltså ett mycket kompetent band som vågar sig på att spela Neil Youngs musik. En annan artist som de brukar tolka är Tom Petty. Det krävs både mod och spelskicklighet att ge sig på sådana ikoniska artisters musik. Jag tycker att de gör det med flaggan i topp.
Efter att Kent Wennman lämnar scenen fortsätter bandet att välja och vraka ur Neil Youngs stora låtskatt. Neil Young har komponerat ungefär 1.200 låtar så det finns en del att välja bland. Några av låtarna de väljer i det första setet är ”Everybody Knows This is Nowhere”, ”Like A Hurricane”, ”For The Turnstiles”, ”Unknown Legend” och ”Harvest Moon”
Efter ungefär en timme tar de sig en välbehövlig och lagom lång paus. Först ut efter paus kommer ”Flamman” och Per Bergkvist in på scenen och gör en fin version tillsammans av ”Pocahontas”. Fredrik Moberg och Jesper Andersson kommer sedan in igen och några av låtarna vi får höra är ”Out On The Weekend” ”Only Love Can Break Your Heart” och ”Walk On”.
Konserten når sitt klimax med en riktigt tung version av ”Cinnamon Girl” sammanvävd med ”F##in’ Up” där bandet ger verkligen ger allt! Sedan lugnar de ner tempot med låtar som ”Heart Of Gold”, ”Old Man” och ”Powderfinger”.
Vi får höra flera fina gitarrsolon av både ”Flamman” och Per Bergkvist. De båda sjunger bra och även Fredrik Moberg stämmer in i snygg stämsång med de andra två. Per Bergkvst sång låter bitvis väldigt sårbar och passar ypperligt till Neil Youngs låtar. Moberg och Andersson bildar en mycket tajt rytm-sektion. Det svänger ofta riktigt ordentligt.
Allt har ju ett slut, även denna sköna kväll, men innan musiken tystnar så bjuds vi på ett extranummer där först Per Bergkvist gör sin version av den allvarliga och tänkvärda texten i ”The Needle and The Damage Done”. Därefter avslutar hela bandet tillsammans med Kent Wennman i en explosiv version av ”Rockin’ In The Free World” Samma låt som Neil Young avslutade med när han spelade i Dalhalla den 18 juni i år. Låtens budskap är enkelt och tydligt, men tyvärr långt ifrån självklart överallt.
Publiken var väldigt entusiastiskt och det såg ut att vara fullsatt ända bort till den andra sidan av Katalins långa terrass. Vilken fin augustikväll att minnas långt in i höst. På Neil Youngs 80-års dag, den 12:e november, kommer Kent Wennman och vänner att hylla Neil Young igen, inne i Katalins gemytliga Jazzbar. Något att se fram emot!