På More Water Than Anything har GERD sökt sig bort från prestationskrav och tillbaka till den skaparglädje som en gång fick henne att börja skriva musik. För Musikpulsen berättar hon om ön där albumet tog form, relationernas hjärnspöken och varför höstens konserter ska bli en hel värld att kliva in i.

När Elin Lundgren började använda GERD som artistnamn under studietiden i London var förklaringen först praktisk. Människorna omkring henne hade svårt att uttala Elin, medan Gerd, ett av hennes mellannamn och ett arv från farmodern, fungerade bättre. Med tiden har namnet fått en betydligt större innebörd. GERD är både personen som vågar ta ut svängarna och platsen där musiken, scenografin och publiken möts.

– GERD symboliserar så mycket mer än bara musik. Det är scenografi, masker, illustrationer och film. För mig är det total kreativ frihet. Jag vågar måla utanför på ett sätt som jag inte gör som Elin i vardagen, säger hon.

Namnet skrivs konsekvent med versaler. Det handlar mindre om grafisk profil än om den värld som har vuxit fram runt musiken.

– GERD är lika mycket person som plats. Det finns något symboliskt i att våga hela vägen.

En plats för gemenskap

I den världen finns också ett löfte till publiken. GERD återkommer flera gånger till uttrycket att ”ta hand om sina egna”. Hon vill inte betrakta människorna som lyssnar som en anonym skara fans, utan som deltagare i en gemenskap där musiken kan minska avståndet mellan människor.

– Det handlar om att hålla hårt i människor som håller hårt i en själv och om att ta hand om varandra. Jag brukar avsluta varje spelning med att säga att det finaste vi har är att vi kan ta hand om varann. Jag vill att musiken ska vara en fridfull och konstnärlig plats där vi kan mötas på lika villkor, oavsett var vi kommer ifrån.

Hon berättar om ett möte efter en konsert som förändrade hennes bild av låten ”Stay”. För GERD handlade sången om att välja att stanna i en kärleksrelation och be den andra människan att göra samma val. En lyssnare hade använt låten vid sin mammas begravning och hört en helt annan vädjan i orden: stanna kvar i livet, lämna mig inte ensam.

– Det är något av det häftigaste som finns. Musiken får ett eget liv och en egen symbolik. Vi kan närma oss varandra i orden från helt olika håll och ändå få känna tillsammans.

Mellan det elektroniska och det klassiska

GERD har en bakgrund inom opera och musikal. På det nya albumet träder den delen av hennes musikaliska historia fram tydligare än tidigare. Elektroniska produktioner möter stråk, stora stämmor och Sångföreningen Manhem, den värmländska manskör vars omkring 60 röster får olika funktioner på skivan. I ”Crazy” används kören nästan som en subbas. På en annan låt får den en mer traditionell och framträdande roll.

– Jag inser mer och mer att jag trivs i mellanvärlden mellan något elektroniskt och något väldigt klassiskt. Tidigare kunde jag vara orolig för om människor skulle förstå musiken. När man vågar släppa det skapar man en plats som blir mer ens egen.

Kate Bush är en viktig förebild, framför allt i sättet att bygga en konstnärlig värld snarare än i en vilja att efterlikna ett sound. GERD lyfter fram hur Bush tidigt tog plats som producent och låtskrivare och lät musiken bli utgångspunkt för något större.

– Jag är inte särskilt intresserad av att efterlikna. Däremot inspireras jag av människor som tar världsbyggandet till en annan nivå, där allting utgår från musiken men blir mer än bara musik.

Genombrottet som kom före frågorna

GERD:s första singel ”Lies for a Liar” kom 2021 och premiärspelades av Zane Lowe på Apple Music. Kort därefter framförde hon låten i Avicii Arena under Together for a Better Day. Debut-EP:n In It To Lose följde 2022, året därpå vann hon P3 Guld i kategorin Framtidens artist och 2024 kom debutalbumet Meet Me in the Blue. Utifrån såg det ut som en snabb och rak framgångssaga. För den som stod mitt i den var utvecklingen svårare att överblicka.

Sedan dess har hon samarbetat och turnerat med Johnossi, bland annat i låten ”Gemini”. I februari 2026 utsågs hon också till Spotifys globala EQUAL-ambassadör, ett initiativ som lyfter kvinnliga och ickebinära artister.

– Det tog lång tid att förstå vad som hade hänt, eftersom det var min introduktion till branschen. Jag hade aldrig släppt en låt och kände nästan ingen. Plötsligt kom alla frågor: Hur spelar jag live? Vad menar jag med mina låtar? Hur ser jag ut på scen? Varför gör jag det här? Frågorna tog aldrig slut.

Hon hade ingen tidigare bandkarriär att jämföra med och hade inte gått den vanliga vägen via estetiska program. Den första EP:n var färdig när hon gick till sitt dåvarande skivbolag. Beslutet var taget: musiken skulle ut. Det svåra kom när den omedelbara responsen skulle följas av något nytt.

– Jag tror att jag hade ett nästan övermod som fungerade. Jag var så inne i vad jag ville göra och var jag befann mig då. När jag sedan insåg att jag också skulle följa upp allt blev det svårare. Jag hade levt med musiken så intensivt under lång tid, och nu skulle alla nya känslor bli musik. Det tog mycket längre tid än jag hade väntat mig.

Tillbaka till skaparglädjen

Turnerandet gav energi. Siffror blev till verkliga människor och berättelser. Samtidigt hade GERD arbetat hårt under lång tid, bytte delar av sitt team och behövde landa innan hon kunde gå vidare. Efter två och ett halvt år borta från scenen talar hon mindre om press och mer om skaparglädje.

– Jag kom från att skriva i ensamhet till att människor sjöng med och sa: ”Det där har jag också känt.” Det har varit en enorm drivkraft. Men jag behövde tid för att komma tillbaka och göra det lika bra igen, gärna lite bättre. I dag har jag landat mer i det och känner mindre stress.

Vägen tillbaka började inte i en traditionell studio. GERD bjöd i stället ut producenter och låtskrivare till familjens ö i Värmland. Dagarna fylldes av svamppromenader, bad, bastu, båtturer och långa samtal om musik, folktro och väsen. Några inspelningar gjordes på plats, men framför allt blev ön startpunkten för albumets estetik och känsloläge.

– Man slappnar av när man kommer bort från alla yttre intryck. Vi gjorde färre timmar i en vit källarlokal där man stirrar in i en vägg och försöker känna något på riktigt. I stället fick hela processen plats. Ön blev hemmaplan för albumet.

Mer vatten än någonting annat

Albumtiteln föddes under en kväll på bryggan. Efter en dag av samtal och skapande såg gruppen en naturdokumentär och påmindes om att människan till största delen består av vatten. Kontrasten mellan kroppens enkla beståndsdelar och det känsloliv som rymdes runt bryggan slog an något hos GERD.

– Där satt vi med alla våra tankar och känslor och försökte skapa något, samtidigt som vi egentligen bara består av något så enkelt som vatten. Vattnet låg lugnt och fint. Det blev nästan surrealistiskt.

För henne fungerar vattnet också som en bild av människan. Det kan storma eller vara fullständigt stilla, men förblir vatten. Naturen skrevs därför inte främst in som kuliss. Det viktiga var vad platsen gjorde med människorna som arbetade där och hur den gav dem mod att gräva djupare.

De inre monstren får ett ansikte

På ”Love Economy” blir människans mindre smickrande sidor till en gestalt som står öga mot öga med berättaren. Idén följde med utanför musiken. En bildklass i Värmland har skapat masker som föreställer de inre monstren, och de ska användas både på scen och i en musikvideo inspelad på ön.

– I början ser jag nästan en spegelbild framför mig, allt det som är dåligt med mig. Men efter ett tag hoppas jag att man förstår att de sidorna också skapar en människa. De bygger karaktär och driv. Ansiktet behöver inte bara vara dåligt, även om det inte alltid är gott.

Den tanken går igen på flera håll på More Water Than Anything. ”Hurts” fångar vakuumet när rädslan för att bli lämnad börjar skapa en verklighet som den andra personen ännu inte har bekräftat. ”Lonely Phone People” handlar om hur ständig digital kontakt kan göra det svårare att verkligen mötas.

– Man börjar agera på saker som den andra inte ens har sagt eller gjort. Man bestämmer sig nästan för att lämna innan man själv blir lämnad. Det är så vanligt att vi bygger problem i huvudet som knappt finns.

Telefonen kan förstärka samma mönster. Meddelanden och korta avstämningar ger en känsla av närhet, men bjuder också in till feltolkningar och gör att verkliga möten får konkurrera med ett ständigt flöde av intryck.

– Till slut kan man sakna riktiga relationer och närhet trots att människor finns där hela tiden. Jag tror att vi blir sämre på att uppleva saker i nuet.

Det mest personliga hittills

GERD beskriver det nya albumet som sitt mest personliga. På en av låtarna hörs hon tillsammans med en pianist i en enda sammanhängande tagning. För några år sedan hade den graden av oskyddad närvaro känts för sårbar. Nu blev tryggheten i själva arbetsprocessen en förutsättning för att komma närmare det hon ville berätta.

– Jag hoppas att jag kan säga samma sak om nästa album, att jag vågat öppna ännu mer. Det finns mycket att hämta i att koppla sig själv till andra genom öppenhet och sårbarhet. Men det är svårt att gå till de platserna som kreatör, särskilt med nya människor eller i miljöer som inte öppnar för det.

Alla sånger behöver heller inte lämna skrivbordet. Hon har material som skrevs för att få någonting ur kroppen och som kanske aldrig ska ges ut. Skillnaden denna gång var att processen gav utrymme att först skriva fritt och sedan avgöra vad som hörde hemma i albumets värld.

Frihet som förutsättning

Den musikaliska friheten hörs i skiftande taktarter, oväntade tonartsbyten och former som får förändras längs vägen. För GERD har den blivit ett mål i sig.

– Jag har verkligen jobbat mot total frihet på det här albumet. Jag ska bara få ha kul och skapa. Ibland lyckas jag bättre med mig själv än andra gånger, men det har alltid varit min strävan.

I ”Crazy” handlar friheten också om kärlek och om rätten att behålla sitt eget liv i en nära relation. Hon beskriver ett behov av spontanitet och rörelse, av att kunna åka ut i skogen eller plötsligt resa bort över en helg utan att det uppfattas som ett avståndstagande.

– Jag vill känna att vi väljer varandra i livet, men att mitt liv är mitt. Man delar ett liv utan att allt måste vara gemensamt. Jag behöver en partner som förstår att jag vill ha det så.

En föreställning att kliva in i

När albumet nu lämnar ön följer dess värld med ut på scen. Höstens turné inleds den 16 oktober på Pustervik i Göteborg och når bland annat Katalin i Uppsala den 12 november och Vasateatern i Stockholm den 14 november. GERD har deltagit i varje del av arbetet: specialsydd scenkostym, masker, glaskonst, scenbygge och musik som möter publiken redan innan konserten börjar.

En tolv minuter lång instrumental ljudvärld ska spelas medan publiken väntar. En särskild doft utvecklas för rummet. Ambitionen är att besökaren inte bara ska betrakta en artist på en scen, utan befinna sig inne i samma berättelse.

– Det är som ett pussel när man gör en hel värld. Alla delar måste ha en roll och alla kreatörer måste få den tid de behöver. Jag har nog aldrig engagerat mig så mycket i någonting. Det är ett projekt av ren kärlek och skaparglädje.

Vad hoppas hon då att lyssnaren tar med sig när More Water Than Anything släpps den 25 september? Svaret är enkelt och går tillbaka till allt som började på ön.

– Jag vill att människor sätter på sig hörlurarna och vågar känna precis allt de behöver känna. Förhoppningsvis får de med sig lite av känslan från ön och tar en stund med sig själva.

Sedan ler hon och öppnar dörren på vid gavel:

– Välkommen till den galna världen som är mitt huvud.