Pianisten och kompositören Emil Ingmar släpper sitt tredje album ”Polaroids” på fredag den 25 september. Liksom foton så fångar även ett musikstycke en bild eller ett minne ur upphovsmannens upplevelser. Dessutom skapar sig lyssnaren en egen bild och upplevelse av musiken.
Emil Ingmar har skapat ett eget musiklandskap kring sina pianotoner. Jazzen finns där som grund men musiken innehåller så mycket mer och produktionen har en modern touch med lite R&B sound på trummorna till exempel. Emil lägger också sköna ljudmattor med syntar som liksom svävar i bakgrunden. Det finns inslag av folkmusik och ibland även klassisk musik.
Emil Ingmar har liksom på de två tidigare albumen sällskap av Calle Rasmusson på trummor och Fredrik Jonsson på bas. Jonas Knutsson gästar som tidigare på saxofon (spår 3 och 10) och även Markus Ahlberg på trombon (spår 6) har varit med på båda de tidigare albumen. De sätter också en annan färg på de låtar de medverkar på.
Det känns kanske uttjatat att nämna Jan Johansson när man recenserar andra pianister men det finns stunder då jag tänker på hans Jazz på svenska. Ett exempel är den vackra ”Bjurtjärn” som är döpt efter en by i Värmland där Emil Ingmar som numera bor i Uppsala har familjerötter.
Jag vet inte riktigt varför, troligen är det R&B soundet som får mig att tänka på pianisten Joe Sample, till exempel i ”Birch Song” och ”Stone Skippers”. Emils soul-jazziga pianospel liksom svävar över kompet från Rasmusson och Jonsson. När det gäller ”Stone Skippers” även Markus Ahlbergs coola trombonspel.
”Polaroids” är ett album fullt av musikaliska bilder tagna med olika bakgrunder och olika exponering. Det är väldigt skön lyssning och en fin fortsättning på Emil Ingmars tidigare arbeten.