Den kanadensiska sångerskan och multiinstrumentalisten Basia Bulat har nyligen släppt sitt sjunde album. Ett album som skiljer sig en hel del från hennes tidigare. 

Basia Bulat använder sig av annorlunda ljudbilder på Basia’s Palace än vad hon gjort tidigare. Inledande ”My Angel” har en 80-tals disco/funk basgång och trummaskiner i kompet. Eftersom man inte förväntar sig att Basia Bulat ska låta så, så blir det först lite svårt att ta till sig. Efter ett antal lyssningar är det dock lättare. Låt nummer 2 heter ”Baby” och är en riktigt skön och medryckande poplåt med stråkar, kanske min favoritlåt på albumet. Följande ”Spirit” har lite 70 och 80-tals Fleetwood Mac känsla över sig. ”Right Now” är en smakfull pianoballad. ”Disco Polo” handlar om pappans förkärlek till den polska discovarianten som kallas just ”Disco Polo”. Basia som alltså har polskt påbrå sjunger också några rader på polska. Jag måste erkänna att den låten drar ner på betyget för min del. ”The Moon” är ballad som inte riktigt sticker ut. Den följande balladen ”Daylight” tycker jag mer om, mycket syntar och stråkar i den. ”Laughter” är också en ballad med en lustigt bubblande bas. ”Curtain Call” är det passande namnet på den sista låten, också den en ballad. Denna gång med gitarrkomp. En stark avslutning på det lite annorlunda albumet. Jag hade lite svårt för det under de första lyssningarna, men det blir bättre med tiden. Basia Bulat är en gudabenådad sångerska och det väger såklart upp också.