Turnpike är det svenska bandet Born 53’s sjätte album sedan bandet grundades 2005. För min del är det en helt ny och angenäm bekantskap.

Bandet består av Anders Lindh på sång, elgitarr och munspel, Hans Birkholz på el-, akustisk- och baryton-gitarrer, lapsteel och en hel radda andra stränginstrument, Åsa Källén-Lindh på sång och mandolin, Alar Suurna på trummor, slagverk, klockspel m.m, Lars-Gunnar Larsson på bas, Robert Fekete på keybords av olika slag. Kati Raitinen medverkar också på cello på låten ”The Line”. Albumet är mycket omväxlande och varierat och välproducerat av Alar Suurna. Alla låtar är skrivna av Lindh och Birkholz. Öppningsspåret Turnpike är mitt favoritspår. En slags Heartland-Americana som påminner något om Bruce Springsteen utan att riktigt göra det heller, men någonting får mig att tänka på hans musik. Med ett sådant fantastiskt öppningsspår, som jag utan tvekan skulle sätta högsta betyg på, så blir förväntningarna på det fortsatta lyssnandet höga. Delvis blir förväntningarna också uppfyllda, för låtarna är genomgående bra utan att riktigt nå upp till titelspåret utom möjligen ”Running for my life” som också är ett av mina favoritspår. Här kommer jag osökt att tänka på Warren Zevon. Låten har ett skönt lite reggae-gungande tempo. Short Movie har Dylan känsla och vibbar av The Band finns där också. Låten ”Walking the lawn” ger lite mer brittisk folkrock-känsla som förstärks av att Åsa Källén-Lindh sjunger mer på ett brittiskt än amerikanskt sätt. Hon sjunger på tre låtar medan Anders Lindh sköter resten av ”lead”-sången på 7 låtar. Avslutande ”Half-American End” är instrumental.

Turnpike är ett imponerande bra och varierat album av ett band med influenser både från den nordamerikanska musiken men även från den brittiska folkrock scenen. Jag vet inte vad bandnamnet kommer ifrån men gissar att någon/några av bandmedlemmarna är födda 1953, men det är bara en gissning.