Imorgon, den 25 september släpper den unga pianisten och kompositören Eskil Roos sitt debutalbum ”Mystery of the Mind”. En mycket stark debut med tio originalkompositioner i skiftande tempo, som verkligen berör mig och försätter mig i flera olika sinnesstämningar.

Redan omslaget, som påminner mig lite om John Bauers målningar, andas mystik och harmoni. Sinnenas mystik, vad betyder det? Kanske just det som händer när man låter tankarna sväva fritt, liksom Eskil Roos toner på pianot gör. De virvlar runt i olika tempon och det är härligt att bara följa med på resan. Eskil kompas av Gustav Sundquist på kontrabas och Hampus Peterson på trummor. De känns väldigt samspelta som en enhet och basen och trummorna följer pianot som leder dansen.

Ibland kommer jag att tänka på gitarristen Pat Methenys musik. Han spelade ju också tillsammans med den förträffliga pianisten Lyle Mays. Det är något med harmonierna antar jag. Lyssna till exempel på ”Trollkarlens Ring” en låt som skulle kunna vara komponerad av Metheny. Låten förgylls ytterligare av väldigt fint och känslosamt trumpetande av Adam Sass. Han medverkar också på ”Still Playing”.

Mitt favoritspår (just nu) är ”Going Home” en av albumets mesta upptempo-låtar, med ett otroligt skönt driv. Samtidigt finns det lugna stycken som ”Shonen” som plötsligt berör mig så kraftigt att tårarna börjar att rinna. Följande ”The Time Thieves” försätter mig direkt i en annan sinnesstämning. Den andas verkligen spänning. I ”Breaking Free” skruvas tempot upp och tonerna virvlar runt som i vinden men i slutet faller de mjukt ner till marken igen.

Eskil Roos är bara 25 år men redan på denna debutskiva så imponerar han stort, både som musiker och kompositör. Jag kommer osökt att tänka på när jag för första gången hörde Joel Lyssarides debutalbum ”Dreamer” som släpptes 2018. Då var han 26 år. Jag kände då att han kommer att gå långt. Känslan är densamma när jag lyssnar på Eskil Roos. Jag golvas igen! Vilka duktiga unga pianister vi har i vårt land, kanske var det Esbjörn Svensson som startade denna utveckling. Vad vet jag, bara en tanke som slog mig. Som lyssnare är det bara att tacka och njuta av musikens mystik.