Liverecensioner
7 maj, 2025
Uppsala

John Holm med band på Katalin

En av svensk musiks särlingar, snart 77-årige John Holm, framträdde med ett femmannaband på Katalins stora scen i Uppsala. ”Tack för att ni kom, det var nästan så att jag inte kom själv” inledde han med att säga, innan han och bandet med viss fördröjning drog i gång första låten ”Min skuld till dig”. Många i publiken vet att det här varit en turné med vissa förhinder, som redan avblåsts en gång och John Holm återkommer i ett par mellansnack till fysiska och psykiska svårigheter. Han har också fått sätta ihop ett nytt band till denna turné.

Under ca 90 minuter hinner Holm och bandet med femton låtar, huvudsakligen hämtade från de fyra första av hans fem studioalbum. Han framstår i början som bräcklig, men han tycks bli mer entusiastisk och rösten lite starkare för varje låt. Efter en tung ”Amerika” lämnar bandet scenen och John Holm ställer sig upp, tar en sväng runt scenen och mottar publikens jubel. Han ser då riktigt glad ut. Efter det återvänder bandet och de avslutar med ”Maria – många mil och år från här”, ”Den öde stranden” och ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg”, en magnifik trio låtar. Sedan tänds ljusen i lokalen. 

Det unga bandet är som nämnt nytt, med undantag för sonen Alex Holm, som förutom att delta på munspel och kör fick värma upp inför pappans gig med en liten akustisk soloföreställning. De nya medlemmarna i bandet vet jag inte namnen på. De namn som står på Katalins hemsida verkar i alla fall inte stämma. Med två elgitarrer, bas och trummor blir ljudbilden lite tyngre än man kanske väntar sig av John Holm, men det gör i mitt tycke ingenting. Enligt John Holm hade bandmedlemmarna aldrig hört låtarna innan de började repetera. Nu var de i alla fall tajta.

Den man i publiken som upprepade gånger ropar på ”Sommaräng” får inte sin begäran uppfylld, men Holm säger om sin 54 år gamla låt att han har ”övat på den”. En granne på golvet framför scenen lämnar lokalen efter några låtar och kommer inte tillbaka. De flesta av oss verkar dock nöjda, inte minst att döma av hur applåderna aldrig vill ta slut efter den nämnda trion extranummer. Jag är i alla fall nöjd med denna onsdagskväll i centrala Uppsala.