Lars Demian har en trogen publik och det var uppenbart att många hade sett fram emot spelningen med Lars Demian och hans medmusikanter David Tallroth och Love Meyerson på Katalin den 1 maj. Kön till entrén var tidvis lång och sittplatserna framför scenen fylldes snabbt. När gänget väl gått upp på scenen, belönades publiken med nära nog två timmar med gamla och nya Demian-favoriter.
De tre musikerna hade det rätt trångt på scenen, med alla de otaliga instrument som skulle samsas med dem på scenen. Demian själv spelade gitarr, banjo och klaviatur, plus att han förstås sjöng. De andra två musikerna var ännu mer mångsidiga. David Tallroth spelade diverse blåsinstrument, ofta samtidigt som han trakterade slagverk med en hand och sina fötter. Dessutom spelade han gitarr, banjo och körade. Love Meyerson spelade trummor, diverse slagverk, dragspel med mera. De jobbade alla hårt för att göra rättvisa åt den rätt svårbeskrivna nisch Demian mutat in i svenskt musikliv. De är alla matchande klädda i slips, vit skjorta, kostymbyxor, väst och hatt, kläder som passar den här musiken väl.
Demian lovade att han skulle spela varenda låt från den utmärkta nya skivan ”Vem e det som bestämmer”, ett löfte jag tror att han höll. Dessutom dök givetvis många andra låtar från hans nu 36-åriga skivkarriär. Bland dem kan nämnas ”Pank”, ”Stjärnan och karriären”, ”Svenne tills du dör”, ”Skallen full av brännvin” och förstås ”Man får vara glad att man inte är död”, sista låten innan extranumren. Demian hävdade att Katalin är ett av landets bästa spelställen. Jag har svårt att ifrågasätta det.
Konserten bestod av två set, åtskilda av en paus på runt 20 minuter. Demian motiverade pausen med att krögaren behövde sälja mer bärs och han behövde sälja fler vinyler. Jag tror att både krögaren och artisten blev rätt nöjda. Åtminstone direkt efter konserten är det rätt långa köer till merchen.
Mest nöjd blev nog publiken. De fick uppleva Lars Demian och hans musiker i mycket fin form, med utmärkta framföranden av många av de finaste av Demians visor. Nästa gång detta gäng är i stan, lär jag också vara där igen.