Ramón MONCHO Monserrat, uppvuxen på Kuba och i Stenhagen, Uppsala, släppte den 7 november 2025 sitt första egenproducerade album ”För Evigt”.
Skivan beskriver kärlek, sorg och förlust, med låtar på svenska som blandar afrokubanska rytmer, hiphop och urban music. MONCHO säger så här: ”Planen med skivan var inte att skapa något kommersiellt. Jag tror snarare att vissa kommer finna rytmerna rätt komplexa. Förhoppningen är att folk ska kunna ta till sig budskapen och uppskatta de något säregna sounden på låtarna.” Albumet är personligt, varmt och livsbejakande – en påminnelse om att leva medan vi lever.
Den bortgångne gitarristen Kaj Szyszkiewicz gitarrer präglar hela albumet med bevarat Dropboxmaterial. MONCHO producerar albumet med sitt unika avtryck på detta musikprojekt. MONCHOs far, Simon Monserrat, musiker och slagverkare som också är med på varje spår, beskriver soundet som ”ett unikt sound, en blandning mellan urban, world/afro, hiphop, jazz -traditionellt och modernt” på sin Instagram. Simon har många års erfarenhet av samarbeten och familjens gemensamma tid på Kuba samt hans rötter har fortplantat afrokubanska och afrovenezolanska rytmer in i samarbetet med MONCHO. Övriga musiker är Martin Pålsson (trombon), Nayomi Feniri (kör), Fabian Folkesson (bas) och Coco Echazú (piano).
DET SOM HAR HÄNT DET HAR HÄNT Gitarren som ensamt börjar bygga upp melodin är skickligt hanterad av Kaj. Trombon, bas, kör och slagverk ligger skönt med för att förstärka bars från MONCHO. Afrorytmerna märks tydligt redan på första spåret.
DE E SÅ (släppt 5 september) är höjdpunkten i form av mest energi och högre tempo. Kontraster som flätas samman, nuläget förklaras, från individens vardag till komplexitet i politik, miljömedvetenhet och tankar kring hur vi ska samspela. Något som är tydligt är att de som medverkar på det här spåret verkligen är samspelta! Körsången av Nayomi gör låten mer harmonisk och varm. Simon Monserrat river av ett härligt solo på sina olika slagverk, för att sedan avlösas av pianistens solo då Coco Echazú från Bolivia skapar magi med tangenterna.
VAD ÄR DET FÖR TON? (INTERLUDE) Dialogen MONCHO har med Kaj från deras samarbete innan Kaj gick bort under pandemin, passar in och för oss närmare nästa låt.
LÅG (släppt 17 oktober), där Kaj-gitarren inleder beskrivningen av tomhet och negativa tankar som kan fylla oss i moderna tider. Yta och allt bra visas i sociala medier och i kontakt med andra. Vi letar efter tröst. En skildring som går på djupet och blir känslosam.
ATT MAN ALDRIG LÄR SIG visar att följa hjärtat kan ställa till det, med misstag och lärdomar. Språket känns naturligt och rullar på när MONCHO plockar fram raderna och sången kan visa att du inte är ensam om dessa känslor. Komplicerad kärlek känns äkta med musikerna när kör, gitarr, trombon, bas och slagverk bygger upp stämningen.
FÖR EVIGT är det känslosamma titelspåret. Gitarren och basen framträder lite mera i inledningen av detta spår, pulserar som hjärtslag. Starkt budskap och varm känsla! När de som inte längre finns med oss, fortfarande ger oss inspiration och mening genom att vi för deras arv vidare i generationer. Vi bär en skärva av dem inom oss så länge vi minns dem. Denna sång kan vara en tröst och ge en uppmuntrande motivation att genom musik, sång eller vad du själv vill göra, minnas dina anhöriga och vänner framöver. Simon bygger på mera mot slutet och det är framhävande trumslag mot skinnen där han förmedlar sina rytmer.
ETT SISTA FARVÄL Kaj – du lever vidare genom gitarrspår! Farfar – Marcos ”Rey” Monserrat, som musikalisk förebild finns du med i rytmerna i DNA:t! Hyllningssången kom med extra tydlig gitarr och congas. MONCHO försöker visa att flera nära kommer att fortsätta att inspirera och att minnen kan plockas fram. Martin Paulsson får mera utrymme med trombonen mot slutet av spåret. Slagverken rullar pulserande, liksom pianot och fyller ljudbilden till symmetri.
EN SÅNG AV GLÄDJE (BONUS TRACK) Gitarren som inleder känns lite varmt karibisk och det framgår snart att MONCHO refererar till sina tre döttrar i texten och hur de har hjälpt honom bli en bättre människa med mening och mål i livet genom sin kärlek till honom. Barnbarnens farfar rockar loss på slagverk och basen pulserar ända in till sista tonen. Avslutande låten ger oss hopp, rytm och vikten av familjeband.
MONCHO beskriver skapandet som ”terapeutiskt”. Hoppet hos lyssnarna tänds av det mindset som rekommenderas – att glädjas åt den tid en fick med sina nära och kära. Jag som lyssnare kan applicera det i livet för mig eller bland vänner. Ett som är säkert är att vi pratar för lite om sorg och döden. Om vi kan förstå varandra bättre genom musik och text så är det en ”öronöppnare”.