På fredagskvällen huserade Hijazz för första gången i Uppsala Social Clubs lokaler på Vaksalagatan i Uppsala. Den legendariska gitarristen Coste Apetrea uppträdde med en ny konstellation av Samla Mammas Manna och gästartister.

Lokalen var fylld med förväntansfulla gäster som hittat till den nya plats där arrangören och eldsjälen Celal Alparslan inkvarterat sitt Hijazz för första gången. Hijazz har för närvarande inga egna lokaler och i väntan på det så kan musikklubben hålla till i andra lokaler. Denna gång i Uppsala Social Clubs lokaler i en gränd vid Vaksalagatan. Många var intresserade av att se och höra Coste Apetrea, som var medlem i den legendariska uppsalagruppen Samla Mammas Manna, spela tillsammans med en generation yngre musiker i en helt ny sättning. Bandet var väldigt tajt och medlemmarna som jag uppskattar att de är i 30-års åldern och hängde med den lite äldre 72-år unga Coste Apetrea. Samla Mammas mannas musik är ju fylld av olika musikaliska snirklar och krusiduller och säkert inte den lättaste att ta till sig. De gjorde dock mycket bra ifrån sig. Coste släppte fram den andra musikerna och dominerade inte ens gitarrspelet utan lät den andra gitarristen Petter Heineman även visa sitt fina gitarrspel. Bandet i övrigt bestod av Viktor Eriksson på trummor och en kille på bas som heter David. Costes son Jimi var med på tvärflöjt och Markus Eriksson på dragspel hoppade in på några låtar. Förutom att de spelade musik ur Samla Mannas repertoar som den fina ”Folkvisa i morse” fick vi höra en låt, Dimitri, från Costes tid med Jukka Tolonen Band.

Efter en paus så fick kallade Coste upp sångerskan Sani Gamedze på scenen. Hon sjöng inlevelsefullt en komposition av Charles Mingus ackompanjerad av Coste på elgitarr. Costes son Jimi spelade ett par solostycken på tvärflöjt. Det var en rörande stund då han tillägnade det första stycket till sin nyligen bortgångna farbror Peter Apetrea. Det andra stycket som han framförde tillägnade han sin lilla, drygt en månad gamla son, som hans sambo väntade då de skulle ta farväl av farbrodern men aldrig han berätta för honom innan hans död. Den lilla gossen var till och med närvarande vid kvällens spelning, med stora hörselkåpor sovandes tryggt i sin mammas famn. Vibrationerna från musiken kände han säkert men de invaggade troligen honom i ett lugn. Jimi Apetrea bjöd även upp sin kompis från Göteborg, Gustaf Olsson, på elgitarr. De två spelade en fin improvisation på gitarr och flöjt tillsammans.

Efter detta så gick spelningen in i en helt annan fas då Coste och bandet körde igång med en drivande och härlig version av Fleetwood Macs fina Oh Well (pt. 1) skriven av Peter Green. Den inledde en kavalkad av blues och rocklåtar som ”Let the good times roll” med med flera. Konserten tog alltså en helt annan inriktning och vi fick höra fina gitarrsolon av Coste som har en helt enastående ton i sitt gitarrspel. Han glänste dock inte bara själv utan delade gitarrspelet med den också skicklige Petter Heineman. På huvuddelen av de låtarna sjöng Coste, vilket han gjorde mycket bra. Även Petter bidrog med en fin sånginsats. Det blev en mycket varierad och minnesrik spelning för en entusiastisk publik i den mer eller mindre fullsatta lokalen.