Ibland får man inse hur bortskämd man är. Att få se ett band som Uncle Lucius från Austin, Texas spela på en liten och intim lokal som Blackbird känns nästan overkligt. Med över 3,9 miljoner lyssnare i månaden på Spotify borde förstås detta fantastiska band spela på mycket större scener. Det är därför helt fantastiskt att få uppleva dem i den mysiga och intima miljön som Blackbird erbjuder.
Det är, vad jag känner till, tredje gången som bandet besöker Uppsala. För tio år sedan, 2016, hann de med ett stopp på Kulturoasen. Bandet lades ner 2018 för att senare återuppstå med det fina albumet ”Like It’s The Last One Left” som släpptes 2023. De var tillbaka i Uppsala 2024 då de spelade på Klubb Uffe i stora salen på Katalin.
Bandet består av Kevin Galloway (sång och akustisk gitarr), Jon Grossman (piano, dragspel och andra klaviaturinstrument samt sång), Josh Greco (trummor och sång), Drew Scherger (elbas), Mike Carpenter (elgitarr och sång) och Doug Strahan (elgitarr och sång).
Redan i första låten, ”I’m Happy”, från just albumet ”Like it’s The Last One Left” sätter de tonen direkt. Kevin Galloway är en väldigt bra sångare med en stark röst och bandet låter tajt på en gång. Ljudet är också väldigt bra med en alldeles perfekt volymstyrka, varken för hög eller för låg.
De fortsätter men ”Gulf Coast Gypsies” från albumet ”The Light” (2015). Mellansnacken uteblir i princip helt, vilket jag tycker är lite synd, för bra mellansnack kan höja en konsert ännu mer. I gengäld får vi under konsertens gång höra hela 23 låtar! Några personliga höjdpunkter är ”Tuscaloosa Rain”, Ouroboros” och förstås deras stora hit ”Keep The Wolfs Away” som blev en viral succé när den var med i serien Yellowstone.
Den mest underhållande i bandet är den färgstarke Jon Grossman. Han berättar för mig innan spelningen att han blev alldeles lycklig när han upptäckte att det fanns en stor flygel på scenen. Han har ett smittande leende i stort sett hela tiden. Han studsar upp och ner på piano-pallen. Ibland tar han fram sitt dragspel med den regnbågsfärgade bälgen. Han får också liksom de båda gitarristerna tillfälle att sjunga på några låtar. De är alla bra sångare men det är svårt att konkurrera med den enastående Kevin Galloway. De olika rösterna tillför dock en variation som också är välkommen.
Att ha två lead-gitarrister som Mike Carpenter och Doug Strahan tillför en hel del. De spelar ofta solon tillsammans och ibland växelvis. Jag kan inte påminna mig att jag sett två gitarrister spela slide samtidigt men det gör dessa herrar med bravur.
Jag slås över vilket starkt låtmaterial som detta band har. Det är mestadels eget material men de hyllar också Blaze Foley genom att göra hans ”Election Day”. Det är nog tveksamt om de känner till att den dagen närmar sig i vårt land. Vi får ett extranummer och det blir låten ”97 Reasons” från deras debutalbum ”Something They Ain’t” från 2006.
Sammanfattningsvis är det nästan osannolikt att få uppleva ett band av Uncle Lucius kaliber i en sådan varm och intim inramning som på Blackbird. Jag kommer att tänka på storheter som The Allman Brothers, The Band och Little Feat under kvällen. Tänk att ha fått se dem på en liten klubb-spelning. Så kanske vi lyckliga i publiken kan säga i framtiden. Tänk att vi såg Uncle Lucius på Blackbird!