Det bjöds på gitarrmusik av skiftande slag när gitarrfestivalen huserade på Katalin under festivalens första kväll. Tidigare under dagen var det invigning i Helga Trefaldighets kyrka (läs separat artikel om det).
Strax efter kl 18:30 kliver festivalgeneralen Klaus Pontvik upp på Katalins scen. Han hälsar kvällens publik välkomna. Eftersom det är en festival med många internationella artister så är även kvällens publik internationell. Sedan presenterar han kvällens första artister som är Mirta Alvarez och Arthur Bedouelle.
Mirta Alvarez som kommer från Argentina, inleder ensam på scenen. Det blir tango förstås. Klangen i hennes gitarr är helt fantastisk (det visar sig senare att det är en gitarr hon har lånat av Stefan Löfvenius, som är konstnärlig ledare för festivalen). Sedan kommer fransmannen och violasten (det heter så, när man spelar på en viola eller altfiol) Arthur Bedouelle in på scenen.
De två skapar känslosam tango tillsammans, särskilt Mirta Alvarez berörs själv väldigt starkt av de smäktande tonerna med hjärta och smärta som de föder fram. Mirta Alvarez är inte bara en briljant gitarrist utan också en stark sångerska. De framför förstås stycken av den argentinska tangons mästare, Piazzolla, men även egna kompositioner.
Nästa artist, Karlijn Langendijk introduceras av en annan av kvällens artister, Christoffer Wadensten. Han berättar att deras vägar tidigare korsats och att de nu insett att de skulle få spela på samma festival. De har värmt upp och jammat backstage.
Karlijn Langendijk kommer från Holland men bor numera i Tyskland. Under ett av sina mellansnack berättar hon att hon har rest så mycket samt att hon flyttat från hemlandet Holland till Tyskland vilket gjort att hon inte riktigt känner sig hemma någonstans. Hon vänder det sedan till att hon själv är sitt hem och känner sig hemma överallt. Det är alltså inte bara hennes fantastiska gitarrspel av ”finger-style” karaktär som är av toppklass. Hon har också förmågan att på ett avslappnat och naturligt sätt berätta mellan låtarna. Hon spelar en hel del egna kompositioner men även fina arrangemang av Bill Withers ”Just the two of us” och Chick Coreas ”Armando’s Rhumba”. Karolijn berättar att det är första gången hon besöker Sverige. Jag hoppas att hon kommer tillbaks till Uppsala igen.
Stefan Löfvenius som är kontnärlig ledare för gitarrfestivalen introducerar nästa artist som är Christoffer Wadensten som har artistnamnet Meadows. Han är också en mycket underhållande artist. Han både sjunger med en väldigt behaglig röst och spelar gitarr mycket fint. Hans musik kan nog lättast kategoriseras som singer-songwriter. En genre som inte förekommer ofta på gitarrfestivalen.
Meadows låt ”The Only Boy Awake” var med i soundtracket till Netflix-serien ”13 ReasonsWhy” och har genererat drygt 52 miljoner ”streams” på Spotify. Christoffer Wadesten känns som en spontan artist. Han frågar om det finns någon trummis i publiken och en man som heter Pedro får göra en liten insats bakom trummorna. Han bjuder också in Karlijn Langendijk att spela tillsammans med honom samt flickvännen Jen som kommer upp och sjunger på en annan låt. I slutet av hans spelning drar han ur sladden till sin akustiska gitarr och spelar utan förstärkning med hela publiken som kör. Han tar sig också ner på golvet och går omkring bland publiken och spelar.
Klaus Pontvik presenterar kvällens sista artist den Uppsala-bördige jazzgitarristen William Nilsson (26 år) som redan hyllas i jazzkretsar. Med sig har han basisten Hugo Löf och trummisen Jonas Bäckman. Trion är väldigt samspelt och tajt.
William Nilsson framstår redan som en mästare. Han känns väldigt bekväm på scenen och hans fingrar dansar över greppbredan på gitarrhalsen, ofta har han ett smittande leende på läpparna. Hugo Löf är en imponerande basist, han får mycket utrymme för flera fina solon också. Jonas Bäckman är en skicklig trummis men glänser kanske inte riktigt lika mycket. Vi får höra egna kompositioner, William och Hugo skriver ofta tillsammans, men också snygga arrangemang av låtar som ”In a Sentimental Mood”
Det blev verkligen en fin och mysig kväll på Katalin. Efter drygt fyra timmar av musik känner jag mig fylld av intryck av många olika slag. Det är en ruggig kväll när jag cyklar hem men musiken värmer mig fortfarande.