Det blev en kväll fylld av charmig och genuin country när vägarna, för andra gången, tagit The Satchel Kid och hans band från Värmland till den mysiga och intima jazzbaren på Katalin. Kvällens låtlista innehåller i huvudsak egenkomponerat material, mycket från en kommande platta, men även covers av Johnny Cash, lillebror Tommy Cash samt Neil Young.
The Satchel Kid heter egentligen Michael McGowan och han kommer ursprungligen från Alabama. I och med att han är amerikan och sjunger alla sin låtar på engelska skulle man kunnat tro att han också skulle ta sina mellansnack på engelska. Det gör han dock inte, utan det sköter han på svenska. Han säger vid ett tillfälle att han själv inte gillar när artister pratar för mycket mellan låtarna. Jag håller inte riktigt med honom i det fallet, mellansnack kan vara och är oftast mycket viktiga. Han gör det faktiskt också i en alldeles lagom dos ofta med inslag av en underfundig humor, så han behöver verkligen inte ursäkta sig. Denna typ av charmiga humor finns även i hans texter.
The Satchel Kids musik har allt mer dragits mot countryn, från en typ av vad man skulle kunna kalla ”indie-americana” på det första albumet, så har han alltmer styrt riktningen mot en mer genuin country inspirerad av t.ex. Johnny Cash. Detta märks inte minst när en gammaldags telefon, som de har med sig på scenen, plötsligt ringer. Det är Johnny Cash som ringer från himlen. Detta tjänar som en effektfull introduktion till lillebror Tommy Cash fina låt ”Six White Horses”. The Satchel Kid har med sig sin fru Sara McGowan på trummor, Alex Drufva på bas och gitarrer samt en ny medlem, Andreas Sjögren på pedal-steel och gitarr. Pedal-steel är ju ett viktigt instrument för att få den där riktiga country-känslan. Alla fyra i bandet bär cowboyhattar av olika slag. Även detta förstärker country-imagen. The Satchel Kid säger att han hade hoppats på fler cowboyhattar i publiken än den enda hatt-bärare som finns i lokalen.
Kvällens låtlista innehåller flera nya låtar, bland annat den nyligen släppta singeln ”Morningwood Blues” och ”Finders Keepers”. Även fina ”If I Had A Dollar” som släpptes tidigare i år. En låt som till The Satchel Kids glädje spelades på P4 Country, förkunnar han med lite förvåning och mycket stolthet. En av kvällens mer känslosamma stunder blir när vi i introduktionen till ”If the Devil Cares” får höra att hans pappa dog i cancer 2017 och att låten handlar om att hämta hem honom från himlen. På tal om familjen, så ringer telefonen igen. Denna gång är det inte Johnny Cash utan mamman som ”ringer” från Alabama. Hon går ofta på en karaoke-bar med sin vita tamburin meddelar The Satchel Kid. Detta blir introduktionen till ”God Save The Queen of Karaoke”.
När hustru Saras trummor tillsammans med Alex baskomp inleder nästa låt så är det inte inledning till en låt av Queen, vilket man skulle kunnat tro av själva ”stompet”, utan Neil Youngs fina ”Out On The Weekend”. När det blir dags för extranummer kommer The Satchel Kid först in ensam på scenen. Han börjar med en fin låt av David Childers ”The Prettiest Thing” sedan kommer det som jag betraktar som kvällens höjdpunkt. En helt ny låt som heter ”Thanks Ronnie”. En låt som inleds med att Michael berättar att han sedan 2007 är svensk (passande på nationaldagen) och att han inte längtar hem till Alabama, förutom att han har sin mamma där. Han jobbar till vardags inom hemtjänsten och att änkan till en man som hette Ronnie gav honom några kostymer efter sin man. En av dem ska vara den som han bär ikväll ”I’m wearing a dead mans suit” utropar han för en gångs skull på engelska. Det blir en mycket effektfull inledning till den fina låten.
The Satchel Kid ropar in bandet igen. Vi får höra den egna ”Finders Keepers” som skulle vara en avslutning på spelningen. Den entusiastiska publiken låter sig inte nöjas och vi bjuds på ytterligare extranummer. The Satchel Kid har cowboy-hatt och boots, men säger han, jag är ingen cowboy. Det blir förstås inledning till ”Ain’t No Cowboy”. Telefonen ringer på nytt. Det är Johnny igen! ”Okey, we will play one of your tunes” svarar han i luren. Sen kör de igång med en rykande ”Folsom Prison Blues”. The Satchel Kid och bandet tackar publiken och lovar att de snart kommer tillbaks till Uppsala igen. Det känns lovande! Då förmodligen med det kommande albumet i bagaget. Vi fick ju fina smakprov på flera mycket bra nya låtar under kvällen.