Idag släpper Daniel Jäger sitt debutalbum ”If Cigarettes Don’t Kill Me, You Will”. Så här beskriver han det själv på sin Facebooksida ”10 låtar om medelålder, medelklass och medelmåttighet. Eller 10 låtar om konferensförakt, mellanchefsjobb och Convini-lunch. Kanske 10 låtar om gamla kompisar, nya kompisar och fd kompisar. Men sannolikt främst en 50-årskris kondenserad till ca 40 minuter.” Det är ju svårt att säga det bättre så jag citerar därför hans ord.

Om skivan är en 50-års kris så har inte Daniel Jäger något att oroa sig över. Det är en väldigt stark debut som han gör vid 51-års ålder. 10 låtar fyllda med melodisk rock-baserad pop eller kanske tvärtom pop-baserad rock med mycket gitarrer och massor av energi. Jag imponeras av den höga och genomgående jämna kvalitén både på melodier och texter, utan några svagare spår. Nio av låtarna har Jäger skrivit på egen hand och ”The End”, som passande nog också är albumets avslutande spår, har han skrivit tillsammans med Daniel Jelldéus.

Daniel Jäger spelar de flesta instrument på albumet med lite assistans på några låtar. Dessutom sjunger han riktigt bra! Väldigt ofta poppar det upp någon annan artist som jag kommer att tänka på när jag lyssnar på musik. Det gör det faktiskt inte denna gång. Delvis kan det bero på att Jäger och jag har lite skilda referensramar eftersom jag är 17 år äldre. Jag har dock fått många bra musik-tips av Daniel som var föreståndare på skivbutiken Bengans, på Drottninggatan i Stockholm, för cirka 20 år sedan. Jag sprang där nästan varje dag i flera år eftersom jag passerade butiken på väg från jobbet till Uppsala-pendeln.

Jag hämtade ut vinylskivan, som jag beställt på just Bengans, hos mitt postombud för några timmar sedan. Jag har sedan dess kört den på repeat och samtidigt fått lite motion eftersom jag fått vända sida ungefär var 20.e minut, så som det var förr i tiden då man köpte en platta och lyssnade om och om igen. Tyvärr är det inte alltid så nuförtiden. Min tanke var egentligen inte att recensera men jag fick feeling. Det här är den typen av skiva som jag vill lyssna på om och om igen. Den har redan börjat ”växa”.  Rak, ärlig och okonstlad rock och pop som känns befriande på något sätt. En suverän debut av Daniel Jäger, smakfullt förpackad också och utgiven på det egna bolaget Jäger Musikapparatur.