Den legendariske sångaren Claes Janson med band svalkade publiken med sin coola blues, visor och jazz. Det blev verkligen en njutbar kväll på Katalins terrass denna ljuva sommarafton.
Denna varma kväll backas Claes Janson upp av Thomas Arnesen på elgitarr, Per Grundström på kontrabas, Håkan Jansson på trummor och sist men inte minst Emil Ingmar på piano. Den snart 78-årige Janson börjar med att konstatera att han inte längre är så förtjust i för mycket värme, för rejält varmt är det för en gångs skull denna sommar. Det måste vara väldigt varmt på scenen dit solens strålar når under Katalins stora markiser som i övrigt skuggar publiken på terrassen. De flesta i publiken njuter säkert en av sommarens finaste kvällar.
En varm kväll som denna kan man svalka sig med ett glas öl, det blir också öppningslåten, ”Ett glas öl” med text av Hasse Alfredson, från Hasse & Tages klassiska 88 öresrevy från 1970. Claes Janson har i sin långa musikkarriär upplevt väldigt mycket och han berättar en del av dessa upplevelser i sina avspända mellansnack. Han berättar att han lärde känna både Hasse & Tage då han fick frågan om att spela med i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter som regisserades just av Tage Danielsson.
Någon som skrivit många texter till Claes Janson är hans vän Hasse Widmark. Låten med originaltiteln ”You came a long way from St. Louis” blev kort och gott ”En handfull blues” med Widmarks text. Claes Janson berättar också om Cornelis Vreeswijk som han också träffade när det begav sig. Det blir en perfekt introduktion till J. J. Cales ”After Midnight” som i Cornelis tappning blev ”Droskblues”. Senare under kvällen får vi också höra Cornelis ”Ångbåtsblues”.
kvällens låtlista består fortsatt av en blandning av blues, visor och lite jazz. Claes Jansons röst är mjuk, behaglig och själfull. De fyra musikerna följer honom väl, och hänger med i svängarna, då låtordningen ibland verkar ändras lite spontant. Samspelet dem emellan är mycket bra. Framförallt imponeras jag av det mellan Emil Ingmar och Thomas Arnesen. De verkar improvisera en hel del i sina soloutflykter. Arnesen har ett underbart gitarrsound och jag önskar nästan att han skulle tagit lite mer plats med sin smäktande gitarrtoner. Trots det så är det Emil Ingmars piano-spelande som verkligen imponerar mig denna kväll. Han spelar väldigt lekfullt och helt på gehör utan noter.
Vi får också höra Claes Jansons paradnummer ”Har du kvar din röda cykel”, innan spelningen är över, med text och musik av Anders och Hans Widmark. Claes Janson må vara lite kroppsligt ”skröplig” men hans röst är fortsatt väldigt njutbar. En sommarkväll som man får plocka fram ur minnet senare i höstmörkret.