På debutalbumet veta begas skildrar de clair ett liv där friheten att välja också kan bli en börda. Genom nio lågmälda men emotionellt precisa sånger söker Clara Rudelius Hall inte efter de rätta svaren – hon undersöker hur vi fortsätter leva, älska och fatta beslut trots att svaren kanske aldrig kommer.

Titeln veta begas liknar ett uttryck som borde finnas men som ändå inte riktigt går att fånga. Clara Rudelius Hall fann orden i ett konstverk och kom att förknippa dem med att vara förståndig, ha kontroll och veta vad man gör. Som titel på de clairs debutalbum blir de därför nästan ironiska. Skivans människor försöker förstå sina känslor, relationer och livsval, men tvingas gång på gång acceptera att tillvaron saknar facit.

Det är en träffande utgångspunkt för ett album om den period i livet då möjligheterna tycks oändliga men besluten samtidigt börjar kännas oåterkalleliga. Var ska jag bo? Vem ska jag leva med? Räcker det jag gör? Borde jag vara lyckligare än jag är? de clair skriver om de sena tjugoårens oro, men behovet av att förutse framtiden och fatta det perfekta beslutet är igenkännbart långt bortom en viss ålder.

Musikaliskt befinner sig veta begas i mötet mellan indiefolk, alternativ pop och singer-songwriter. Närheten från EPhiding mountains in the palm of my hand finns kvar i rösten och det avskalade berättandet, men de clair har blivit friare i sitt uttryck. Här finns mer lekfullhet, friktion och fysisk kraft. Gitarrerna och de organiska arrangemangen öppnar sig stundtals mot något smutsigare och nästan grungigt. Sårbarheten är fortfarande central, men den är inte längre liktydig med försiktighet.

Inledande satisfied fångar albumets grundkonflikt. Texten börjar i kroppen: ett tryck över bröstet och en känsla som måste andas eller gråtas ut. Därefter räknas allt upp som människan förväntas vara nöjd med – landet, relationen, kroppen, familjen och de egna ansträngningarna. Ordet ”satisfied” fungerar både som en vänlig uppmaning och som ännu ett krav. Varför är du inte nöjd när så mycket trots allt är bra?

de clair behandlar inte rastlösheten som ett karaktärsfel. Hon visar hur den kan växa fram i en tillvaro där varje val också påminner om alla vägar vi inte tog. På enough förskjuts perspektivet från den egna otillräckligheten till en relation där ingen tycks kunna leva upp till den andres behov. Det finns något befriande i beslutet att inte längre vara rädd för att göra människor besvikna. Att sätta en gräns är inte detsamma som att sakna kärlek.

naming you är svårare att värja sig mot. Texten rör sig genom rädsla, ånger och namnet Levi, som blir en konkret punkt i något som inte längre går att förändra. de clair förklarar inte hela berättelsen, och just därför får sorgen behålla sin integritet. Det privata öppnas tillräckligt för att vi ska känna tyngden, men aldrig så mycket att sången blir redovisande.

Även swim in illyria bygger på en stark kontrast. Ett par är på väg mot havet, omgivet av bergsvägar, stränder och ett nästan överväldigande vackert landskap. Samtidigt kan de inte hålla varandras händer offentligt utan måste låtsas vara vänner. Semesterbilden rymmer därför både ömhet och fara. Friheten finns i den privata kärleken men upphör när omvärldens blick riktas mot den. de clair behöver inte höja rösten för att kritiken ska bli tydlig.

Albumets tematiska centrum är twenty seven, duetten med Annika Norlin. Låten är utformad som ett samtal mellan en människa som oroar sig för nästan allt och en äldre röst som vet att klarheten inte automatiskt infinner sig med åren. Föreställningen om ungdomen som tiden då livet ska ordnas avslöjas som en av våra mest envisa myter.

Norlin används inte som ett dekorativt gästnamn. Hennes perspektiv förändrar låten och ger den en andra tidslinje. Hon blickar tillbaka på sin egen förvirring och visar hur livet växer fram medan vi går, snarare än genom en plan som bestämts i förväg. När rösterna möts finns ingen färdig lösning, men en varsam försoning med ovissheten. Mognad innebär kanske inte att veta mer, utan att bli mindre rädd för det man inte kan veta.

På week 25 blir minnet ett rum som fortfarande går att besöka. En Volvos ankomst, gräsfläckar, växtvärk och ett ljusblått hus gör barndomen nästan fysiskt närvarande. Men minnet är präglat av förlust. När de clair sluter ögonen kan hon fortfarande föreställa sig en barnhand i sin egen. Det lilla och konkreta gör sorgen större än en utförlig förklaring hade kunnat göra.

come in är skivans mest gåtfulla relationssång. En blyg flicka lockas tillbaka ur sitt gömställe – kanske en älskad människa, kanske en tidigare version av jaget. Närheten blandas med invanda reaktioner, gränser och en osäkerhet kring vem som egentligen känner vem.

Albumets emotionellt starkaste stund är mom.jpg. Sången utgår från ett fotografi av Claras frus mamma, som dog när dottern var arton och som Clara själv aldrig hann möta. Ur den till synes anonyma bildfilen växer en ovanligt fin skildring av hur en människa kan fortsätta vara närvarande i en familj.

Texten försöker inte göra sorgen mindre. Den beskriver hur den förändrar form: från något vasst och sönderskärande till en tyngd som fortfarande finns kvar men går att bära. Särskilt berörande är motståndet mot att förbruka de minnen som återstår – dagboken som ännu inte lästs och fotografiet som måste få behålla sin betydelse. Den döda ska inte blekna eller lösas upp i tiden. Hon ska få fortsätta vara en egen människa.

Avslutande holy vidgar perspektivet. Bland japanska tåg, övervakande teknik, anonyma institutioner och folkmassor söker berättaren efter en människa eller kanske efter något heligt i en värld där nästan allt kan registreras, säljas och avpersonifieras. Det är en rastlös och bildrik avslutning. Albumet lämnar oss inte i tryggheten utan fortsätter ut på vägen.

Det personliga i de clairs texter känns aldrig konstruerat för att framstå som utlämnande. Snarare finns en trygghet i hur hon hanterar sårbarheten. Hon berättar tillräckligt för att skapa närhet men behåller rätten till tvetydighet, både för sin egen och för andra människors skull.

veta begas försöker därför inte besegra oron med enkla löften om att allt kommer att bli bra. de clair visar att man kan vara tacksam och rastlös samtidigt, trygg men sårbar, nöjd och ändå fylld av längtan. Man kan älska utan garantier, sörja utan att vilja släppa taget och gå vidare utan att veta vart vägen leder.

Det är ett modigt, sammanhållet och ovanligt mänskligt debutalbum. Inte för att de clair har hittat svaren, utan för att hon vågar stanna kvar i frågorna – och ändå fortsätta framåt.

veta begas släpps den 9 oktober.