Vad betyder egentligen hemma? Är det en plats, människorna vi omger oss med eller en tid i livet som aldrig kommer tillbaka? När jag möter Ward Hayden och Greg Hall inför deras konsert på Debaser i Stockholm blir samtalet om det nya albumet Forever Homesick också en berättelse om vänskap, tillit och musikens förmåga att hjälpa oss förstå både oss själva och varandra.

Första gången jag såg Ward Hayden & The Outliers var i februari 2024. Det var deras Springsteentolkningar som fångade mig, inte minst en version av Brilliant Disguise som gjorde ett starkt intryck. Sedan dess har jag följt bandet, senast på Katalin i Uppsala i september förra året.

När jag nu träffar Ward Hayden och basisten Greg Hall inför konserten på Debaser den 5 oktober har mycket förändrats. Bandet har fått en delvis ny uppsättning och både Ward och Greg har hunnit samla på sig erfarenheter som satt spår i deras musik.

Men något har också blivit tydligare. Vänskapen mellan dem är inte bara en viktig del av bandets historia. Den har blivit själva förutsättningen för dess fortsättning.

Ett band som hittat en ny riktning

Ward och Greg berättar att de senaste årens förändringar gett dem anledning att fundera över vad de egentligen vill med The Outliers.

– Vi hade inte planerat att förändra bandets uppsättning, men när det väl hände hade vi turen att redan känna musiker som passade väldigt bra, berättar Ward.

Gitarristerna Tyler Marshall och Sam Crawford hade båda spelat med bandet tidigare, medan trummisen Patrick Brown hade en lång musikalisk relation till Greg.

Förändringarna blev också början på en ny musikalisk riktning.

– Ward och jag pratade mycket om vad vi ville att bandet skulle låta som. Vi bestämde oss för att lägga ännu större vikt vid låtskrivandet och countrymusiken, säger Greg.

Men när jag frågar vad de nya musikerna har tillfört handlar svaren minst lika mycket om människorna som om musiken.

– Alla får komma med idéer och ingen tar illa upp om en idé inte används. När man tillbringar halva året tillsammans i en turnébuss är det oerhört viktigt, säger Greg.

Ward beskriver den nya uppsättningens inställning som nästan osjälvisk.

– Alla lyssnar på låtarna och försöker hitta sina delar utifrån vad som bäst lyfter berättelsen. Det handlar om att arbeta tillsammans och göra musiken så bra som möjligt.

Det är en inställning som Greg hoppas ska prägla nästa album med hela bandet.

– Jag hoppas att vi lyckas fånga den energi och vänskap som vi har på scenen. Ward har skrivit några väldigt vackra låtar och vår uppgift är att hjälpa honom att berätta de historierna.

Vänskapen som höll bandet vid liv

När samtalet kommer in på relationen mellan Ward och Greg förändras tonen.

Ward berättar om en period då hans privatliv präglades av stor oro. Hans fru genomgick en mycket komplicerad graviditet och vårdades på sjukhus. Samtidigt behövde bandet hitta nya musiker och förbereda kommande spelningar.

– Det var en oerhört svår tid. Jag hade aldrig upplevt något liknande. Mitt i allt det som hände privat behövde vi också hantera stora förändringar i bandet.

Men Greg fanns kvar.

– En vän sa till mig efteråt att Greg hade stannat. Och jag svarade bara: Jag vet.

Tillsammans fortsatte de arbetet, ibland medan Ward befann sig på sjukhuset.

– Vi byggde upp bandet på nytt och ställde inte in en enda spelning.

Greg beskriver en vänskap där tilliten är fullständig.

– Jag oroar mig aldrig för Ward. Om han säger att han ska göra något vet jag att det blir gjort. Och han känner likadant för mig. Vi har olika styrkor som kompletterar varandra. Alla musiker borde få uppleva hur det känns att ha någon man kan lita så mycket på.

Jag frågar Ward om The Outliers skulle vara samma band i dag utan deras relation.

– Nej, absolut inte. Jag tror att vissa saker händer av en anledning. Greg kom in i mitt liv när han gjorde det av en anledning. Ibland måste man helt enkelt lita på processen.

Det är svårt att inte tänka på hur mycket av det vi kallar ett bands historia egentligen handlar om människorna bakom musiken.

Springsteen öppnade dörrar till det personliga

Vi kommer in på Bruce Springsteen, vars låtar Ward Hayden & The Outliers ägnat flera år åt att tolka.

Jag frågar om arbetet med Springsteens musik förändrat Wards eget låtskrivande.

– Ja, verkligen. Vi fick möjlighet att gå på djupet och studera hur han byggde upp sina låtar. Hur han använde instrumenten, arrangemangen, spänningen och berättelserna. Sedan kunde vi plocka isär låtarna och bygga upp dem på vårt eget sätt.

Men det är framför allt Springsteens förmåga att skriva om svåra känslor och relationer som har påverkat honom.

– Jag har verkligen inspirerats av hans vilja och förmåga att skriva om sådant som är svårt. Inte minst relationerna till familjen.

Ward berättar att han själv haft svårt att skriva direkt om sina relationer till familjemedlemmar.

– Hur mycket en förälder än försöker tror jag att det nästan alltid finns någon form av smärta i de relationerna också. Och det är svårt att komma åt och ännu svårare att dela med sig av.

En låt som fått särskild betydelse för honom är Used Cars.

– Varje gång vi spelar den är det som att en liten film spelas upp i mitt huvud.

Han minns hur han som tonåring började jämföra familjens slitna Dodge Caravan med de betydligt finare bilar som andra föräldrar körde.

– Man började förstå sin egen familjs ekonomiska och sociala ställning. Jag minns känslorna av otillräcklighet och avundsjuka. Jag tyckte aldrig om dem.

Med åren har han försökt förändra sitt förhållande till de känslorna.

– Avundsjuka har aldrig gjort mig något gott. Visst dyker den fortfarande upp ibland, jag är ju människa. Men jag försöker att inte låta den styra mig.

När jag hör honom berätta förstår jag ännu bättre varför bandets framförande av Used Cars på Katalin i december berörde mig så starkt.

En inspelning som förändrade My Father’s House

Vårt samtal leder också tillbaka till något som började efter mitt första möte med bandet 2024.

Jag hade då skickat en inspelning till Ward där Springsteen framför My Father’s House från Nebraska, tillsammans med en längre berättelse som ger låten ytterligare en dimension.

Det visar sig att inspelningen fick större betydelse än jag hade kunnat föreställa mig.

– Martin, jag vet inte om jag har berättat det här för dig, men det du skickade hjälpte oss faktiskt att välja vilka låtar vi skulle spela in.

Ward berättar att han alltid älskat Nebraska, men att My Father’s House tidigare varit en av de låtar han inte riktigt fastnat för.

– Om jag skulle hoppa över någon låt på skivan var det förmodligen den.

Sedan hörde han inspelningen.

– Jag blev berörd på ett sätt som jag väldigt sällan blivit av musik. Berättelsen Bruce framförde före låten och sättet han sedan sjöng den på gjorde att den plötsligt fick en helt annan betydelse.

Det förändrade också hur Ward ville närma sig låten.

– Den gav mig grunden till hur jag tyckte att vi skulle kunna framföra den och berätta den historien. Den blev en av mina absoluta favoriter i hela projektet.

Vi pratar om Springsteens komplicerade relation till sin far, om försoning och om de känslor vi bär med oss från barndomen.

Och någonstans där blir det tydligt att vi inte längre bara pratar om musik.

Vi pratar om livet.

Att längta hem till något som inte längre finns

På det nya albumet Forever Homesick, som ännu inte släppts på streamingtjänster eller i skivbutiker men som redan säljs på bandets turné, har Ward och Greg valt ett mer avskalat, akustiskt uttryck.

Det är deras första renodlat akustiska album, där gitarrer, kontrabas, munspel och stämsång får ge utrymme åt berättelserna.

– Vi hade låtar som vi försökt arrangera för hela bandet utan att riktigt hitta rätt. När vi plockade ner dem till deras grundläggande beståndsdelar kunde vi lägga större vikt vid texterna och berättelserna, förklarar Ward.

Albumet kretsar kring att lämna hemmet, återvända och försöka förstå vad hemhörighet egentligen betyder.

Men när jag ber Ward och Greg utveckla sina tankar visar det sig att de har delvis olika perspektiv.

För Ward handlar hemlängtan inte bara om en plats.

– När jag flyttade tillbaka till min hemstad upptäckte jag att jag längtade efter en tid som hade passerat. Jag tänkte tillbaka på min ungdom, när fler av mina vänner och familjemedlemmar fortfarande fanns där.

Han berättar att känslan finns kvar, trots att han är lycklig över mycket i sitt nuvarande liv.

– Jag kan fortfarande känna en stark längtan efter en tid som ligger femton eller tjugo år bakom mig.

För Greg handlar hemlängtan snarare om ensamhet och gemenskap.

– För mig är hemlängtan mer en känsla av isolering än en längtan efter en särskild plats. Och ensam kan man känna sig var som helst i världen.

Hans sätt att hantera den känslan är att omge sig med människor han tycker om.

– Det kan vara hemma i min hemstad eller ute på vägarna med The Outliers. På den här turnén har jag faktiskt känt mig hemma på hotell och konsertställen där vi varit fem gånger eller fler.

Jag fastnar för skillnaden mellan deras svar.

Ward längtar efter en tid som inte längre finns.

Greg hittar hem genom människorna han delar sitt liv med.

Och kanske säger det också något om varför deras vänskap har blivit så betydelsefull.

Hemstaden som en bild av våra relationer

En av låtarna på Forever Homesick heter ”(Breaking Up With) My Hometown”.

Ward började skriva den strax innan han flyttade tillbaka till sin hemstad Scituate och avslutade den ungefär ett år efter återkomsten.

– Jag har alltid känt att min hemstad drar mig tillbaka som en magnet. Även när jag varit borta i flera år har jag undrat vad som händer där, i det liv jag en gång kände så väl.

Men låten handlar om betydligt mer än en geografisk plats.

– Hemstaden representerar mina vänskapsrelationer, några av mina tidiga kärleksrelationer och även min familj.

Han berättar att han länge försökte undvika vissa känslor som var förknippade med uppväxten.

– När jag flyttade tillbaka insåg jag att jag behövde möta dem och börja reda ut dem om jag skulle kunna må bra och känna mig lycklig över att bo där igen.

Det är också här Springsteens inflytande blir tydligt.

– Genom att använda hemstaden som ett bredare motiv har jag kunnat börja skriva om sådant som jag själv försöker bearbeta. Även relationer som jag ännu inte riktigt har förmått närma mig på ett mer direkt sätt.

Gregs låt 16 Hands närmar sig barndomen från ett annat håll.

Den handlar om hans syster och hennes häst, som växte upp tillsammans under femton år.

– De hade ett alldeles speciellt band till varandra. De vann priser tillsammans och delade så många år av sina liv.

Greg växte upp på en hästgård, och i låten berättar han sin systers historia genom sina egna barndomsminnen.

– Jag ville fånga det vemod som kan infinna sig när man ser tillbaka på den tiden.

Det är två olika berättelser, men de förenas av samma insikt: det förflutna lever kvar inom oss, även när livet har gått vidare.

Den amerikanska drömmen – ett löfte som förändrats

Mot slutet av vårt samtal kommer vi in på USA och de djupa politiska motsättningar som präglar landet.

Jag frågar om musiken fortfarande kan förena människor som tycker helt olika.

Ward beskriver hur svårt det blivit att mötas när människor inte längre ens är överens om grundläggande fakta.

– Vi står på en scen och försöker skapa något som människor kan uppleva tillsammans. Något som ger glädje.

Han tror inte att musik automatiskt kan lösa politiska konflikter, men kanske kan den öppna dörrar.

– Om musiken får människor att se varandra på ett annat sätt kanske det också blir lättare att lyssna på varandra. Vi måste börja någonstans.

Greg håller med.

– Vi försöker föra människor samman genom glädjen i musiken. Och vi tänker fortsätta försöka.

När jag sedan frågar Ward vad den amerikanska drömmen betyder för honom i dag berättar han om skillnaderna mellan generationerna.

Hans föräldrar växte upp i ett samhälle där utbildning och hårt arbete ofta ledde till en trygg framtid. Ward själv hann uppleva något liknande.

Men Greg, som är tolv år yngre, mötte en annan verklighet.

– Hans generation fick höra att de skulle utbilda sig och sedan få bra arbeten. Men många kom ut från college med stora skulder och upptäckte att jobben inte fanns där.

Greg har skrivit låten Raised to Be Restless om just den erfarenheten.

– Den handlar om frustrationen över att ha fått höra att vi skulle kunna nå längre än våra föräldrar om vi bara studerade och utbildade oss. Sedan upptäckte vi att vi hade blivit sålda en berättelse som inte stämde.

Men Greg har inte övergett tanken på den amerikanska drömmen. Han har snarare omdefinierat den.

– För mig handlar den om att ge allt man har åt det man verkligen brinner för. I mitt fall betyder det att bygga en långsiktig karriär inom musiken.

Ward känner igen sig.

– Jag har alltid haft svårt för att bara anpassa mig. Om något inte erbjuds mig försöker jag hitta en annan väg. Jag är beredd att arbeta hårt och göra uppoffringar för att skapa ett liv som jag själv kan vara lycklig i.

Det är en tanke som också präglar deras syn på bandets framtid.

Efter tidigare erfarenheter av skivkontrakt där Ward förlorade kontrollen över både inspelningar och rättigheter vill de nu i största möjliga utsträckning äga sin musik själva.

– Vi har hållit på tillräckligt länge för att förstå hur viktigt det är. Och så länge fansen fortsätter att stödja oss kan vi fortsätta. De är bränslet i motorn, säger Ward.

Musiken som hjälper oss att förstå varandra

Vi har pratat i nästan femtio minuter när Ward och Greg behöver börja förbereda sig för kvällens konsert.

Men innan vi skiljs åt återkommer vi ännu en gång till Springsteens låttexter.

Jag berättar om ett samtal jag nyligen haft med pastorn Robert Eriksson, som bland annat tolkar Badlands som en sång om att vara närvarande i sitt eget liv och inte låta de mörka tankarna ta över.

Ward lyssnar intresserat.

– Låttexterna är det som gör mig mest engagerad i musik. Jag älskar att höra andra människors tolkningar, även när de skiljer sig från mina egna.

Han fortsätter:

– En låt kan betyda en sak för mig, en annan för Greg och något helt annat för någon i publiken. Jag älskar det. Det är ju det som är det vackra med alltihop.

När jag lämnar dem tänker jag på hur vårt samtal började med ett band som genomgått stora förändringar.

Men också på vad som blivit tydligare under vår stund tillsammans.

Ward Hayden & The Outliers handlar inte bara om vilka musiker som står på scenen.

Det handlar om vänskap och tillit. Om att våga börja om när livet förändras. Om minnen som både kan göra ont och ge tröst.

Och kanske framför allt om att musiken fortfarande kan hjälpa oss att förstå både oss själva och varandra.