Liverecensioner
7 september, 2026
Stockholm

Energin fanns men ljudbilden höll tillbaka Sahara Hotnights

Garagerock, Pop, Powerpop, Punkrock, Rock

Det rådde ingen brist på energi när Sahara Hotnights intog Mosebacketerrassen. Bandet spelade med kraft och framåtrörelse, och särskilt trummisen Josephine Forsman drev på konserten med närmast obändig intensitet. Ändå nådde spelningen inte riktigt den dynamik som präglar gruppens bästa inspelningar.

Den främsta orsaken var ljudbilden. Basen och trummorna låg långt fram och gav konserten ett tungt och dovt uttryck. Johanna Asplunds bas hördes tydligt, medan Jennie Asplunds gitarr ofta hamnade längre bak. Även Maria Anderssons gitarr försvann delvis i det kompakta ljudet.

Problemet blev särskilt märkbart i sången. Anderssons ljusare röst fick inte alltid det utrymme den behövde mot den bastunga bakgrunden. Körsången från Jennie och Johanna var också svår att urskilja. Därmed gick en del av samspelet förlorat vilket är just den växling mellan gitarrer, röster och rytmsektion som brukar ge Sahara Hotnights musik dess nerv.

Det innebar inte att konserten saknade temperament. Tvärtom spelade bandet energiskt och med en självklar fysisk närvaro. Men kraften blev stundtals alltför samlad i de lägre registren. När ljudet inte separerade instrumenten tillräckligt väl förvandlades intensiteten ibland till en ganska jämntjock ljudmassa.

Spelningen var dessutom relativt kort, lite mer än en timme. Det gav konserten ett koncentrerat format, men med en låtkatalog som sträcker sig över flera decennier hade ett något längre set kunnat ge både äldre favoriter och nyare material mer utrymme.

Mosebacke var inte heller särskilt välfyllt. Publiken bestod tydligt till stor del av äldre lyssnare, sannolikt många som följt bandet sedan genombrottsåren kring millennieskiftet. Att så få yngre ansikten syntes antyder att Sahara Hotnights ännu inte har lyckats föra över sitt återuppväckta momentum till en ny generation konsertbesökare.

Sammantaget blev det en spelning där energin och spelglädjen fanns på plats, men där ljudmixen hindrade musiken från att öppna sig fullt ut. Sahara Hotnights visade fortfarande vilken stark rockmotor bandet är. På Mosebacke hördes motorn tydligt men inte alltid alla delarna.