För knappt ett år sedan avslutade EP’s Trailer Park sin hyllningsturné till Neil Young och hans låtskatt på Katalin. Denna gång så var det istället turnépremiär i Uppsala. Då kallades Katalins lilla scen för Jazzbaren, numera heter den kort och gott Bakfickan. Eric Palmqwist och hans Trailer Park spelar inte mindre än 18 låtar ur Neil Youngs digra katalog. De gör det med mycket energi, värme och vördnad. Musiken ”skaver” på rätt sätt som den också gör när mästaren själv spelar live.
EP’s Trailer Park som förutom Eric Palmqwist (sång, gitarr och munspel), består också av Ulf Jonsson (elgitarr, pedal steel, banjo, octawe 12 och sång), Ruben Engzell (elbas) och Jesper Jonsson (trummor och sång). De är också förstärkta av amerikanskan Tristan Marie på fiol och sång.
När de sätter igång spelningen så samlar de liksom start-kraft genom att stå i en ring på scenen vända mot varandra. Öppningsspåret blir sedan ”After The Goldrush”. De fortsätter med ”Love and Only Love”. Eric berättar att de gjort c:a 25 Neil Young gig tidigare, han säger också att ställen som Katalin är väldigt viktiga för att hålla musiken levande.
Personligen tycker jag, som själv är en stor Neil Young fan sedan 70-talet, att det är väldigt spännande att se vilka låtar de har valt ur Neil Youngs enorma katalog. Alla bandmedlemmarna har bland annat fått välja ut personliga favoriter. De fortsätter med ”Look Out For My Love” och ”Comes A Time”. Eric berättar att Neil Young var så missnöjd med pressningen av albumet ”Comes A Time” när de släppten 1978 så att han lade skivorna som tak på en lada.
Eric Palmqwist plockar på sig ett nytt munspels-ställ som ibland har en tendens att fastna i skägget säger han. Det verkade att gå bra eller så genomled han luggningarna utan att visa något.
Nästa låt blir ”Buffalo Springfield again” en av de nyaste låtarna som de kommer att spela ikväll får vi veta. Låten var med på albumet Silver & Gold som släpptes år 2000, så låten är ju bara 26 år gammal. Eric avslöjar att han en bit in i låten ska spela ett gitarrsolo som han brukar ha problem med. Det har han aldrig då vi repar flikar Ulf Jonsson in. Denna gång sitter det dock som smäck.
När de inledde sin turné fick Ulf Jonsson hårdträna på pedal steel, ett instrument som han inte spelat tidigare. Nu hanterar han det med bravur. EP´s Trailer Park är överhuvudtaget ett väldigt tajt och sammansvetsat band. De har spelat tillsammans mer än 25 år. Det märks att de fortfarande har kul och trivs med att spela tillsammans. De är inte ett coverband i vanliga fall utan spelar eget material. Denna hyllning kom de på att de skulle göra eftersom Neil Young fyllde 80 år i november förra året. Sedan var det så kul så att de ville fortsätta i år också.
De fortsätter med ”Albuquerque” från albumet ”Tonight’s the Night”. Ulf Jonsson plockar fram ett instrument som kallas Octave 12. En liten 12-strängad elgitarr, nästan som en slags el-mandolin. Eric berättar att han fick instrumentet av Ulf när han fyllde 40 år. Ett instrument som Ulf Jonsson byggt själv. De gör sedan en finstämd version av låten ”Birds” från albumet ”After The Goldrush”. Deras stämsång och känsla gör detta till en av konsertens finaste stunder. De avslutar första set med en av Ruben Engzells favorit-låtar, ”On The Beach” från albumet med samma namn.
Efter en kortare paus så kör de igång med låten ”From Hank to Hendrix” en låt som jag alltid har trott syftat på Hank Williams och Jimi Hendrix förstås. Jag fick dock höra av en kompis häromdagen att det är Hank Marvin som Neil Young avser. Neil Young lyssnade mycket på The Shadows och Hank Marvins gitarrspel som ung. När Ulf Jonsson plockar fram sin banjo, så får vi veta att han även fick lära sig spela banjo med kort varsel innan förra årets turné-start. Han har onekligen en mycket stor talang.
De fortsätter med en låt som Jesper Jonsson valt, den fenomenala ”Old Man” från albumet Harvest. De fortsätter med ”Tell Me Why” från ”After The Gold Rush” innan det är dags för fullt ös i ”Southern Man”. Eric Palmqwist har en liknade skörhet i sin röst som Neil Young, utan att försöka låta som Neil. Även gitarr-spelandet ”skaver” i positiv mening på samma sätt som Neil Youngs. Eric och bandet gör på något sätt mer låtarna till sina egna än att försöka efterlikna Neil Young för mycket. Vi får höra en mycket fin ”Cortez The Killer” innan Tristan Marie får stå för sången och skönt fiolspel på ”Heart of Gold”. Det blir sedan en tung avslutning med ”Ohio” följt av en grym ”Like A Hurricane” som sätter igång publiken ordentligt. Konserten är därmed slut men som sig bör klappas musikerna in för extranummer. Först får vi en fin version av ”Harvest Moon” följd av ”Down By The River” från 1969.
Ep’s Trailer Park tolkar Neil Youngs musik med respekt och värdighet och de gör det mycket bra. Låtvalen är väl utvalda med låtar från 1969 till 2000. Jag tror att Neil Young skulle ha uppskattat detta. Jag blir själv sugen att gå hem och lyssna på min gamla hjälte.